isaodicho

Ja, nu äntligen har jag lite tid över för att skriva på min blogg, för sedan hemkomsten efter helgens hundutställning i Rostock har det gått i ett. Jag har naturligvis jobbat en del, men det har också varit trevliga händelser som att få besök av kompisen Gerd. Vi kom till Lund ungefär samma tid söndagkväll - jag direkt från Trelleborgsbåten och hon med tåg norrifrån och har sedan använt vår lediga tid så mycket som möjligt med att umgås och att prata, Gerd kommer att dyka upp flera gånger framöver, eftersom hon läser en kurs på Malmö högskola och det ser jag verkligen fram emot!

Vistelsen i Tyskland tillsammans med Helene och Cocos var händelserik, rolig och lärorik. På utställningen skötte sig Dicho mycket bra och lyckades faktiskt med konststycket att visa upp sig i trav i ringen trots att storleken endast motsvarade hälften av en svensk utställningsring. Efter att domaren Miroslav Zidar kollat hundarnas tänder extremt noggrant samt pillat på dem ett antal gånger, så blev Dicho BIM (bästa hanhund) och Cocos BIR och därmed också Internaionell champion. Stort grattis ännu en gång!  

Hundarna var så duktiga och fogliga under hela resan, trots att det emellanåt blev många timmars stillasittande så var de vid gott mod hela tiden. För Dicho blev det också en extra prövning när ressällskapet Cocos lagom inför resan hade börjat löpa, vilket var planerat till senare på hösten. Han satt ofta och tittade på henne med förälskade ögon, men blev aldrig påflugen eller högljudd. Men övernattningen på hotelrummet hade nog blivit för tuff för honom om han skulle vistas för nära den väldoftande Cocos, så därför hade vi bokat om till två enkelrum.  

Det hände så mycket på plats att både jag och Helene glömde bort att fotografera! Här kommer i alla fall några nytagna bilder från dagen efter hemkomsten - Dicho njuter i fulla drag av att slippa koppel och att få springa i full frihet igen!

                                 

Så här i efterhand är jag faktiskt lite förvånad vi kom iväg till Rostock, för tiden innan avresedatum dök det upp ett antal hinder som gjorde att vi blev fundersamma om det egentligen var tänkt att vi skulle åka. Här kommer ett litet urval: strul med hotellbokningen (skiftande priser och en bokning som plötsligt inte fanns), våra pass kom på villovägar (har aldrig hänt någon av oss förut) och Cocos skadade två klor samt började löpa. Jag är glad att vi ändå kom iväg, för trots allt blev det ju ändå en mycket lyckad resa. 

Tyska utställningar skiljer sig en hel del från de svenska, som t.ex. att oavsett när man ska in i ringen så kommer alla deltagare dit när bedömningen startar, omdömena lämnas ut först när alla hundar i ringen är klara (Helene lyckades charma till sig våra omdömen tidigare), tre-åriga rabiessprutan gäller inte - ny vaccination krävs. Dessutom gäller inte något 4-veckorsintyg för rävbandmask, utan avmaskningstabletterna ska ges på plats hos veterinär. Vi hade fullt sjå att få tag på veterinären (en vänlig, men något förvirrad man i 80-årsåldern) för han var aldrig på plats där han skulle vara. Vi blev tipsade att leta efter en man i vitt och jag tänkte mig då en man i vit kavaj, men nej då för strax innan vi skulle in i ringen hittade jag honom då han kom gående i sin bländvita läkarrock. Jag log stort när jag äntligen fann honom och förmodligen kände han sig i den stunden enormt uppskattad, för vi slapp att betala för avmaskningen. 

I ringen var det något fler människor i farten än vi är vana vid här hemma, för förutom domaren var det emellanåt hela sex personer som gick ut och in på ringens minimala yta och ibland var det svårt att veta om de var personal eller åskådare. Det är nog olikt tyska utställningar i stort, som sägs vara både välplanerade och bra organiserade. Dessutom verkar det vara svårt att få fram korrekt information (oavsett om man behärskar språket eller inte) om vilka regler som gäller för tyska uställningar i förhållande till svenska och när vi ställde lite frågor om detta till svenskar och även till de som jobbade på plats fick vi oftast helt olika svar.  

Till sist några fler bilder på Dicho, som här myser i solvärmen. Borta bra, men hemma bäst!