isaodicho

Nu är det helg igen med möjlighet att ladda batterierna och ta igen sig, men som ofta står det en hel del på programmet. Fast visst blir det lite mer tid med hundarna än under vardagen, så i fredags åkte vi till skogs sen eftermiddag och tog en lång och uppfriskande promenad innan det var dags att åka hem för fredagsmys. Promenadstråken på mossen hemmavid är härliga, men terrängen är inte särskilt kuperad. Jag försöker därför att så ofta som möjligt se till att hundarna också får röra sig över stock ock sten i mer variationsrik terräng för att på så vis stärka deras muskulatur ännu mer och att andas in skogsdoft är ju alltid en skön avkoppling.

På lördagen tog Mats långpromenaden med hundarna, medan jag och Maribel for till Ystad. Hon har nämligen lärt känna en ny frisör på en fest och nu var det dags för färgning och klippning, medan jag väntade fick jag gott om tid att shoppa. Nu kan resan till sydskusten tyckas i längsta laget för ett frisörbesök, men vad gör man inte för sina barn! Fast fortsättningsvis lutar det förmodligen åt Malmö, om frisörens flyttplaner norröver blir verklighet och det får jag hålla tummarna för - de här resmilen vill jag inte göra för ofta. 

Väl hemma igen hann jag med ett träningspass med vardera hund och Dicho som ibland kan ha lite långsamt tempo i de olika lydnadsmomenten var fylld av energi och gjorde mycket bra ifrån sig. Just nu gör jag en hel del tempoväxlingar och korta förflyttningar framåt - varvat med lekpass, vilket verkar få honom ännu mer alert och intresserad. Isa visade som vanligt ett aldrig sinande behov av träning. När passen är över brukar hon försöka dröja sig kvar en stund extra genom att sätta sig ner och med bedjande ögon be om mera.

                                   

På brukshundklubben har nu Dicho påbörjat höstens lydnadskurs, men efter att första träningpasset varit både okoncentrerat och splittrat så kommer jag ta ett steg tillbaka och har nu bestämt mig för att låta honom gå i en mindre avancerad grupp (på en nivå som vi gått en gång tidigare) med färre tävlingsinriktade moment. Målet är att framförallt göra honom mer samlad och koncentrerad och därmed få honom att helt tappa intresset för vad som händer runtomkring oss.

Tyvärr, visar det sig att i denna grupp finns ett flertal hanhundar i Dichos ålder med koncentrationssvårigheter och en benägenhet att rymma till andra hundar när de får chansen, vilket kanske inte är så lyckat att utsätta honom för just nu. Därför kommer Dicho och jag åka dit varje onsdag för att träna jämsides med de andra hundarna, utan att ge oss in i den värsta gröten.
 
När sedan två hundar senare under kvällen kom i luven på varandra, så gav han dem bara en kort blick för att sedan fortsätta arbeta med våra aktiviteter. Bra jobbat! Den här lösningen är kanske inte är den mest ultimata, men när jag for hem med en nöjd, lugn och avslappnad perrokille så kändes det ändå ok!