Över stock och sten
Äntligen har snön försvunnit och med ett för i år nytt värmerekord på 19 grader häromdagen, så känns det verkligen att det är vår i luften. Nu har vi börjat med den efterlängtade utomhusträningen på allvar. Isa som under en längre tid varit ur form och som tagit det mycket lugnt är nu något piggare och jag har så smått börjat att lydnadsträna henne i grupp. Nästa vecka hoppas jag få svar på de sista provtagningarna och det som det lutar åt mest just nu är att det är hennes hormoner som ställer till det efter en skendräktighet tidigare i år.
Här njuter hon av att få springa lös tillsammans med Dicho och att tåget far förbi på nära håll bekommer dem inte ett dugg.
Dicho fyller snart ett år och det är ofattbart vad tiden har gått snabbt. Han är en energisk kille, som alltid har något på gång. Till hans stora förtret så uppskattar inte alltid Isa hans envisa lekinviter, så då försöker han istället att skälla igång henne. Isa gör vad hon kan för att så länge som möjligt stå emot, men Dicho lyckas ofta att få henne på bättre tankar och eftersom hon har mycket lek i sig så har hon svårt att låta bli.
Efter påsk är det så Dichos tur att börja träna i grupp (allmänlydnad) - ska bli nyttigt för honom att träna mer fokusering bland alla störningsmoment. Idag har han också påbörjat spårträning i en träningsgrupp och det ska bli så kul att se vad han kan åstadkomma i nosarbete. Hemomkring har jag sedan tidigare lagt ett flertal spår, vilka han klarat galant. Vilken dag vi har haft - så härligt att ännu en gång få spåra uppe på Söderåsen! Det var värt att åka de nio milen för att återigen få uppleva åsens fantastiska natur. Träningstillfällena kommer framöver att skifta mellan tre olika platser - allt för att hundarna ska få jobba i så variationsrik natur som möjligt.
Dicho spårade med stor entusism, men hade lite svårt att bibehålla sin koncentration hela sträckan. Min lille krulltott fick nämligen efter en stund massor av barr i pälsen och det störde honom så till den milda grad att han slängde sig ner på marken och rullade sig för att försöka få bort eländet och då blev det bara ännu värre. Det slutade med att jag fick avbryta och borsta bort alla stickiga barr.
Spår två avslutade jag lite tidigare innan hans kropp återigen skulle bli täckt av barr och spår tre lade jag i ett skogsparti med lövmark, så att han skulle kunna koncentrera sig helt på spåruppgiften utan att behöva ägna sig åt en massa kroppsvård. Dicho var för övrigt mycket duktig och intresserad av spårföremålen och missade bara någon enstaka markering. Dessutom spårade han med nosen nära marken och det var bara vid några tillfällen som han tappade fokus och gick lite för högt. Nu gäller det att vänja honom vid alla sorters underlag, alltifrån barrskog till björnbärsnår, även om det fastnar en massa obehagliga saker både här och där.
I vår lilla grupp fanns också Roland och hans boxertik Rockie, som blir så här lycklig när hon får belöning!
Väl hemma efter en lång dag i skogen lyckas Maribel att övertala mig att följa med på kvällsbio - den tårdrypande filmen Hatchiko med en akita i en av huvudrollerna. Det vill till att den är bra, för annars finns det risk att jag i mitt trötta tillstånd kommer att slumra till i biosalongen.
Ser nu fram emot påskhelgen med besök av vänner, släktingar och den efterlängtade sonen!
GLAD PÅSK!
Louise
Halloj, vad härligt det låter med massa varma grader. Här har våren inte riktigt kommit igång, men vi har hopp! Kanske blir det appellspår i vår i alla fall =)
Lycka till med träningen!
/Sanna
Glad påsk på er också! Vi ses nästa vecka. Petra
