isaodicho

I slutet av veckan var jag med Dicho på ännu en träning hos Jan Gyllensten. Eftersom Chatta är sjuk i både livmoderinflammation och urinvägsinfektion behöver hon vila en tid framöver, så därför fick vi träna själva. Chatta krya på dig snabbt, för Dicho saknar sin träningskompis!

Med utgångspunkt i leken, så fick vi ett mycket givande träningsppass under en timmes tid och efteråt var Dicho lugn som en filbunke ooch behagligt trött. Som leksak gillar han kamptrasan mest och han har numera lättare än tidigare att snabbt koncentrera sig på de lekfulla inslagen, eftersom han ibland kan vara lite tittig på vad som händer runt omkring honom så är det bra att hans fokusering riktas mot mig ännu mer. 

Det kändes som han under passet tog ett stort steg framåt - visst använder han sig ibland av tonårstrots och busblick men genom att jag hela tiden är extremt tydlig och inte släpper igenom några av hans bustrick, som t.ex, att bita i leksaken en gång extra när jag sagt loss och han släppt den, så blir det bättre för varje gång vi tränar.

Vi utgår som sagt hela tiden från leksaken för att träna lydnad av olika slag, t.ex. släppa direkt vid losskommandot, sitta och vänta på kommandot Varsågod med leksaken precis framför nosen eller på marken framför sig, sitta passivt medan vi pratar och mycket annat. Denna inlärning går att överföra till en mängd olika lydnadsmoment och vardagslydnad. Utifrån övningarna ska han lära sig att det är jag som bestämmer när och hur leksaken ska användas och att det är viktigt att hela tiden hålla koll på mig. Vår lekfulla träning skapar förväntan och ger honom en härlig arbetsglädje. Svårighetsgraden på övningarna har nu stegrats och kraven är betydligt högre än de var tidigare.

Dicho behöver en mer bestämd ton än Isa någonsin har behövt. Hon är mycket känslig för tillsägelser, medan Dichos ribba ligger betydligt högre. Jan menar att en hanhund med så mycket egen vilja som Dicho har behöver lotsas med stark och tydlig hand och att man inte ska var rädd att markera när man menar allvar. Vid skarpa tillsägelser kan jag också se på Dichos ögon att han reagerar positivt och utan minsta ängslan. När han sedan söker ögonkontkt med mig så är hans blick lugn, förväntansfull och trygg, vilket visar att han mår bra av tydliga ramar och gränsdragningar. Vidare menar Jan att det är stor risk att man får framtida problem med sin hund om man inte tar sig an egensinniga tendenser i ett tidigt skede.

Boktips: Din hunds beteende i vardag och träning av Jan Gyllensten.

På väg hem kunde vi denna solig dag inte låta bli att ta en promenad utefter havet, så jag ringde min kompis Marie i Bjärred som var mitt uppe i en storstädning av sitt hus och lockade med henne ut i solgasset. Alla ortens hundar verkade var ute på promenad. Det blev många tilfällen för Dicho att öva hundmöten och på att gå fint vid min sida. 

                                        
                                                                              Järavallen
                          
                                       
                                                                     Dicho, Neo o Chica
Idag har vi varit på perroträff i Järavallen och ett helt gäng entusistiska perromänniskor - en del utan, men de flesta med krulltottar i skiftande åldrar. Vi startade med lite lydnad och sedan en stund med ringträning, därefter promenerade vi till ett inhägnat område en bit bort där hundarna släpptes lösa. 

                                                   
                                                    
Dicho som aldrig tidigare i lek med andra hundar blivit oense med någon, hamnade efter en stund i bråk med en annan ungtupp i ungefär samma ålder, så i slutet av lekpasset kopplade jag honom så att han kunde varva ner innan vi tog oss tillbaka till rastplatsen för en efterlängtad fika.

                                                     

På tillbakavägen lufsade Dicho lugnt och fint tillsammans med en liten och trygg grupp. Kanhända är det så att unga hanhundar som börjar positionera sig mår bäst av att släppas lösa i mindre och lugna grupper eller med äldre och trygga hundar. Som avslutning så var det ett härligt utflyktsväder och det var lika trevligt som alltid att träffa så många perroentusiaster!