isaodicho

Oj, vilken slutspurt det blev på vårterminen - det känns som om allt ska hända just nu! Har satt massor av betyg och den som tror att det blir lättare med betygsättning ju längre man jobbat inom läraryrket - har fel! Det känns faktiskt som det blir knepigare för varje år - kan det bero på att man höjer kraven på sig själv ju fler år som man jobbat. Till hösten är jag inne på mitt tionde år som gymnasielärare och i torsdags tog jag farväl av den härliga klass som jag fått förmånen att få följa som klassföreståndare under tre år. Vilken resa dessa elever har gjort - från åk ett när de som något osäkra ungdomar stegade in på skolan på darriga ben. Till denna sista termin då de mognat till vuxna och utvecklat sig på så många plan, både kunskapsmässigt och som duktiga ledare i arbete med grupper av olika slag.

Sedan skulle Maribels och mitt gudbarn Ninas 18-årspresenter också sprängas in! Det blev en mycket uppskatttad vistelse i den händelsrika staden Barcelona. Högt upp på Maribels önskelista stod sol och bad, så det blev många efterlängtade timmar på stranden. Tjejerna hann också med shopping, stadsmingel, nöjesliv och mycket annat som en storstad kan erbjuda. Mammorna (jag och Gerd) blev också förtjusta i staden och det kommer med all sannolikhet att bli fler resor dit i framtiden! 

                               
                                                             Maribel o Nina i folkvimlet 
                               
                                                              Gatulivet på La Rambla

Hemma igen och det blir stort pusskalas med hundarna, för visst blir de extra glada när man inte setts på flera dagar! Första träningspasset efter hemkomsten med Isa är hon glad och energisk som aldrig förr. När hon tappar belöningen i gräset och letar upp bollen viftar svansen oavbrutet, Vilken förändring mot tidigare i vår - efter kastrationen är hon återigen glad och positiv!

                              
                                                                   Ska vi träna nu?
                             
                                                Eller kan jag slappa en stund i skuggan?

Nu har det också blivit dags för Dichos HD-röntgen, så vi åker till Din Veterinär norr om Helsingborg. Åsa som röntgar är trevlig och skicklig, så det går både smidigt och lätt. Men det verkar svårt att med blotta ögat kunna avläsa resultatet med säkerhet, om inte höftlederna är D eller sämre. Ja, nu är det bara att vänta till nästa vecka och hoppas på att det blir ett positivt besked! Väl hemma igen tar Dicho det lugnt några timmar till vingligheten försvunnit, sedan är det full rulle igen.
  
                              
                                                       Jag tror jag gör dig sällskap Isa!
                            
                                                                 Vem kommer där?