Badperros

Helgens varma väder avslutas med ännu ett kvällsdopp i havet, för badsäsongen har startat med sol och över tjugo grader i vattnet. Dicho springer som vanligt helt orädd ut på den djupare delen så att han kan simma. Isa däremot trivs bättre när hon når botten och där det är för djupt för att springa och hämta sin dummy skäller hon irriterat som om hon hoppas att den då ska komma till henne. Vid ett tillfälle när hon tappar tålamodet på att vänta, så simmar hon faktiskt ett par simtag. Målet i år är att få henne att simma en längre sträcka och att hon då förhoppningsvis ska upptäcka hur härligt det är ta sig fram på djupare vatten. Jag får väl plocka fram min gamla surfbäda och med hjälp av den fösöka locka ut henne på lämpligt vattendjup.

                            
Simglade Dicho med Mats (som precis som Isa är en något av en badkruka - simmar bara när temp. är en bra bit över tjugo grader).
                           
                                                                Loch Ness-odjuret 
                           
                                                                    Shake it!
                            
                                                            Badpojken och Isa poserar!
                           
                           
                                                                    Full fart!
                             

Måndag och gårdagens badväder känns plötsligt så avlägset, för idag har regnet stått som spön i backen och först nu på kvällen har det blivit lite uppehåll. Tur att jag valde gårdagen för rengöring och inoljning av ett tiotal trämöbler - efter fyra timmars arbete blev det så klart inför sommarens alla trädgårdvistelser. På eftermiddagen kom sedan min yngste bror Peter hit på besök innan han idag åker vidare till Norrköpng. På cykel har han under några dagar avverkat hela 60 mil (Norrköpng - Varberg - Lund) + i lördags deltagit i en cykeltävling. Ingen dålig tur, men hemresan tillbaka till Östergötland valde han att ta tåget - förståeligt efter så många mil i benen! Snart är det vår tur att röra på oss, men vi kommer att ta vårt fyrdäckade fordon för våra fyrbenta familjemedlemmar ska också följa med och träffa stora tjocka släkten. 
   
                            
                                                             Dicho gosar med Peter  

Den här tiden på året med sina klara och vackra färger är nog naturen som allra finast! Det är lätt att man blir hemmablind och inte tänker på hur fina omgivningar som finns precis utanför husknuten. Genom det här böljande landskapet går vägen till mossen som jag hundarna promenerar på varje dag. Visst är det vackert! 

                                       

                           


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0