isaodicho

Nu går en hektisk vecka mot sitt slut och det är inte utan att jag drar en lättnadens suck. Förutom högt och intensivt tempo på jobb, så har jag som avkoppling också hunnit med en hel del hundaktiviteter, n.b. elva timmar på tre dagar. Oj då, vad tiden rinnar iväg när man gör något roligt! Förutom spår och åter spår, så har också Dicho startat sin allmänlydnadskurs tillsammans med en grupp där flertalet hundar är i hans ålder och fyra av dem gick också i hans valpkurs i höstas. Första träffen för honom - tog på krafterna och på mina också för den delen. Eftersom han var så vaken och intresserad av allt som hände i hans närhet, så fick jag jobba hårt för att han skulle behålla fokus på mig under olika moment. Upplägget av första träningen var väl inte helt i min smak, men att anmäla sig till brukshundklubben innebär ju oftast att man inte vet vem som håller i de olika kurserna termin för termin. Förra årets ledare var fantastiskt duktiga i båda hundarnas kurser, men naturligtvis är det också så att varje deltagare har olika tankar och förväntningar om vad de tycker lydnasträning ska innehålla för just deras hund. Jag kan väl kanske tycka att vi startade lite väl snabbt med att sicksacka mellan varandra och att träna inkallning med lösa hundar - det blev också lite kaotiskt då och då. Dicho tog chansen att ta en svängom mellan två andra hundar och blev enormt uppspelt av det lilla bustricket, så nu gäller det att stävja buset så att det inte blir en ovana. Inkallningar när vi är själva brukar fungera hur bara som helst.

                                           

Den stora vinsten med att träna Dicho i grupp är att han behöver öva sig i att fokusera sig bland en massa andra  fyrbenta. I inledningen av ett träningspass gillar jag att starta med att mjukgöra honom individuellt och att jobba med kontakten en stund och sedan efterhand öva på andra träningsmoment. Dessutom lägga in stunder med passiv träning och lekstunder, vilket jag också praktiserade denna kväll och det verkade som om instruktören tyckte det var ok. med lite egna utsvävningar, så om jag också kan göra det fortsättningsvis så blir det nog träningen bra i alla fall. Dicho behövde också en liten vilopaus mitt under kvällens senare del - han bara tog slut och då var det ingen idé att pressa honom mer. Efter en kort vila kunde han sedan delta i de avslutande övningarna.

                                          

Isa, min lilla sötnos som haft en tuff vår, med en hälsa som periodvis inte varit så bra, har även denna vecka jobbat med lydnaden i sin grupp. Med tanke på hennes humörsvängningar och skiftande form har det väl ändå fungerat hyfsat bra, men nu blir det snart avbrott i hennes träning för på tisdag ska hon steriliseras. Efter en längre tids provtagningar och undersökningar har hennes veterinär kommit fram till att hennes dåliga form verkar ha hormonella orsaker och hänger ihop med hennes skendräktighet tidigare i vår, så på tisdag är det dags för ingreppet och jag hoppas verkligen att vi hinner före nästa löp som är på gång vilken dag som helst. Enligt veterinären kommer hennes problem bara att bli värre och värre efter varje löp, så just nu finns det inga andra alternativ.

                                         

En av dagarna fick Isa och Dicho, till mina elevers stora glädje, följa med mig till mitt jobb. Fördelen med åldersgruppen gymnasielever är att de låter en hund som Dicho som kan vara lite återhållsam mot okända människor att hållas till han känner sig redo att själv ta kontakt - utan att tvinga sig på honom. Toppenbra social- och miljöträning! Dicho fick vara med på två lektioner och träffade då ett femtiotal elever och det gick hur bra som helst. Isa charmade alla när hon gick omkring med viftande svans och hälsade på elever till höger och vänster vart vi än gick fram - hon njöt för fulla drag av uppmärksamheten och av alla klappar hon fick. 
                                          
                                         

Nu hoppas jag på en fin och solig helg med gott om tid för olika uteaktiviteter, som skogsutflykt!