isaodicho

Ja, nu var det dags för spår igen och eftersom träningsgruppen var inställd den här helgen, så fick målet istället bli Järavallen. Det hör liksom till att numera minst en gång i veckan ta sig ut i skog och natur och låta hundarna arbeta med hjärnkontoret, så tillsammans med Petra och Charlie tillbringade vi några härliga timmmar ute i solgasset.

Inne på Jaravallens rekreationsområde visade det sig efter en stund bli smockfullt med både folk och hundar, så efter att grabbarna gått ett kortare skogsspår, så förflyttade vi oss en bit närmre havet och fann strax fin öppen mark utan att risk för att spåren skulle korsas av söndagsflanörer och lösspringande hundar.

                                       
                                            Selen på!                   Expressfart!  

                                          
                                                            Snälla, en gång till!

Charlie som är ovan vid spårning - inledde spår ett med stor tveksamhet och frågade ofta Petra med ögonen vad han skulle göra? Men när han väl förstått vad det gick ut på så gick det bara bättre och bättre och den senare hälften av spår två plogade han sig fram i det höga gräset. Kanon! 

Dicho klarade sina spår bra och även om han inledde spår två lite nonchalant med att vattna gräset, så hittade han snabbt tillbaka igen och fortsatte nosarbetet - kanske i lite väl högt tempo, men så här inledningsvis vill jag i första hand få honom spårglad. Efterhand ska jag med viss försiktighet också minska tempot.

                                          
                                                      Oj, vad kul med belöning!
                                         
                                                 Har du något smaskigt godis också?
                                         
                                               Jag gapar, så är det bara att stoppa in!

Isa, som fått vänta en god stund i bilen innan det blev hennes tur var full av energi och motivation. Hon klarade de två första vinklarna bra, men sedan blev det lite förvirrat för henne när några kaninhålor triggade hennes viltspårsådra. Efter en stund hittade hon tillbaka till personspåret igen och denna gång blev hon faktiskt glad över belöningen i slutet och inte så besviken som vid förra spårtillfället, så det verkar som hon så smått börjar att inse att klöven numera är bortbytt till något helt annat.
            
                                           

                                                   
                                                                  Lekfull avslutning!