isaodicho

I helgen har jag haft det stora nöjet att få se en av Dichos söta valpar live. För i lördags lyckades jag, en timme före vi skulle vara på 50-årsfest (Tack, Marie för en fantastiskt trevlig fest, med musik i olika former, dans, underhållande tal och många glada skratt!), att spränga in en titt på godingen "Lykke". Då hon efter hämtning i Danmark var på genomresa Skåne. Tack Barbro och Pelle att ni tog er tid och gjorde ett stopp på väg hem till Småland. Sonen Adam med flickvän Lisa var också med på resan och de två hade blivit så förälskade i valpkullens vita hanhund, så vem vet de kanske också blir perroägare någon gång i framtiden?

 

Idag har jag fått en rapport om att både hemresan och natten har gått bra. Har också fått info om att den duktiga lilla tösen hade, utan att gnälla en endaste gång, sovit så gott i mattes famn under hela bilresan. Dessutom hade lilltösen också haft en bra första natt i sitt nya hem. "Lykke" har nu fullt upp med att uforska varenda vrå där hemma samt att bekanta sig med familjens andra hundar, som så här i början ger henne en och annan morrning så att att hon ska förstå vem som bestämmer av de fyrbenta. Men den lilla levnadglada tjejen med sin viftande svans tar det hela med ro, för livet är ju bara sååå spännande och kul!

 

            Vilken sötnos och vilket fint huvud hon har!

 

I veckan har Lily hunnit med att träffa en hel del perrokompisar. Först ut är jämngamla Alfredo, som hon sammanstrålade med i hans hemtrakter vid havet i Bjärred. Som de två krullisarna sprang utefter stranden och sedan därefter fram och tillbaka på närliggande gräsytor - inte konstigt att Lily var trött i kroppen när vi kom hem. Två perrovalpar hittar varandra otroligt snabbt i lekens virvlar! 

 

 

 

   

Lily har från det att hon var liten valp, från och till, varit lite kinkig med mat. Till en början spetsade vi torrfodret med lammfärs, men när hennes aptit ökade så övergick hon helt till Royal Canin-foder. När hon för några veckor sedan återigen började att stöka med maten, så bestämde jag mig för att också denna gång ha is i magen och inte ändra på hennes kost för mycket samt att ge henne ca 10 min att börja äta och om hon sedan inte brytt sig om matskålen - plocka bort den! Jag trodde nog att Isa och Dichos glupande aptit skulle smitta av sig på Lily, så att hon också skulle bli mer matglad, men deras matfriska attityd har inte påverkat henne speciellt mycket. Hon kör helt enkelt sitt eget race - opåverkad av de andra! Vid måltiderna har jag tidigare delat ut matskålarna i den ordning som tillhörande ställningar står i, med Lily först och därefter de andra hundarna. Hon har då gått fram och nosat och sedan har hon ofta gått och lagt sig en bit ifrån maten, som för att kolla om Isa eller Dicho skulle ta notis om hennes matskål och om någon av dem visat tecken på intresse så har hon tagit ett skutt fram för att kolla läget. Eller så bestämde hon sig för att en stund senare börja att äta så sakteliga. Det var rena rama Lilyshowen!

 

När hon nu oberörd av de andra hundarnas matintresse har börjat att äta allt sämre igen, så har jag lagt om strategi och förutom att jag i torrfodret blandar i lite välsmakande färs från Sund Hund Mat, så får hon också invänta till Isa och Dicho har ätit färdigt innan det bli hennes tur och det har nu gjort att hon har fått ett helt annat intresse för att äta. För Lily har senaste veckan ätit med oerhört god aptit och jag hoppas att det kommer att forsätta på det viset, för nu när hon skjuter i höjden tycker jag allt att hon behöver få lite mer hull under sin långa päls! 

 

Pigg, glad och nyfiken är hon alltid - även de dagar då hon ätit lite i underkant, så brist på energi har hon ju aldrig haft! Dessutom är hennes päls både glansig och fin. Här ser vi energiknippet Lily under en solig promenad, längs med den bäck som rinner igenom den fina mosse som finns precis utanför vår husknut!

 

                  Här är det kanske lite för brant att klättra ner?

Ja, nu gäller det att hänga med i svängarna, för för tro det eller ej, snart är vi inne i månaden december och då börjar det ju plötsligt att närma sig juletid! Att det går i rasande fart sig blev jag ännu en gång påmind om när jag idag gick in på hemmaklubben Lomma BK:s kalender och såg att december-hundarna för år 2012 är inga mindre än Dicho och Isa!

 

Bilden är tagen en härlig vinterdag i slutet av år 2011, då hundarna sitter på vår trappa och njuter i solgasset!

 

Nästa gång som jag tar en vinterbild på hundarna kommer också lilla LIly att vara med, för när ovanstånde foto togs så var hund nr. tre bara på planeringsstadiet och jag minns att Mats och jag vid den tidpunkten diskuterade ett eventuellt nytillskott framåt tillbaka. När nu sötnosen Lily har landat i vår familj, så är vi så nöjda med vårt beslut! Hon är ju bara så söööt och oerhört charmig - högt älskad av oss alla! Ja, det går faktiskt bra med tre hundar - det krävs bara lite mer planering när det gäller deras träning och jag lär nog också få bra kondition med tanke på de timmar/dag som jag lägger ner för att träna dem på var och ens nivå.

 

 

När vi människor skaffar oss flera  barn, så är det ju lätt hänt att minstingen kanske inte får det där genomtänkta upplägget som det förstfödda barnet fått. Däremot får nytillskottet massor med upplevelser gratis genom sina syskon, t.ex. får det ju vara med när de äldre i syskonskaran håller på med en mängd olika aktiviteter och får då nya upplevelser och kunskaper. Lite av det där kan det nog också bli för hundar som växer upp i flock, Minstingen får förmodligen träning i det som man i efterhand kommit på att man skulle gjort med de äldre hundarna redan i valpålder, dessutom hänger nytillskottet redan från med på mycket av de andra hundarnas aktiviteter. Men med flera hundar i familjen kan det ju också bli så att vissa saker som de äldre hundarna tränats i faller lite i glömska, som t.ex. att åka kommunala färdemedel. Sagt och gjort, idag skulle minsann jag låta bilen stå kvar hemma och istället i sällskap med Lily ta bussen ner till centrum för att uträtta en del ärenden.

 

Väl inne i bussen satte sig Lily genast till rätta framför mina fötter, men när chauffören började att köra igen, så visade det sig att han helt måste ha missat de körlektioner då man fick lära sig att vara oerhört känslig och försiktig med foten som man växlar med - precis som om det legat ett rått ägg under pedalen och som riskerade att spricka vid alltför hårdhänt hantering av växelspakarna (var det råd som jag fick då jag övningskörde). Han körde med andra ord enormt ryckigt och hoppigt, så när stackars  Lily i ett försök att slippa kasa runt på golvet hela resan, lade sig ner och ändå inte fick stopp på rutschbaneåkningen så var jag tvungen att plocka upp henne i min famn för att resten av resan skulle bli behagligare. Det här bussturen får vi nog göra om framöver och då hoppas jag att det då är en chaufför som är lite mer skicklig bakom ratten, så att vi slipper att bli fullt så omskakade som vi blev idag.

 

Efter att ha funderat över om jag skulle låta Dicho bli klippt nu eller senare så har jag nu gjort slag i saken, med tanke på de kommande vintermånadernas kyla och att hans päls redan nu var både lång, tät och tovig så var det väl lika bra att låta lockarna falla. Under de bortklippta pälsmassorna tittade det här fina perrohuvudet fram!

 

 

I helgen har vi också varit i Käglinge och tränat lydnad tillsammans med perrogänget och Lily var som vanligt så lycklig över att träffa sina härliga kompisar, stora om små - alla är kul i hennes ögon! Hur det går med hennes lydnad? Vi tränar just nu en hel del moment hemma i köket och jag tycker att flera av dem börjar fungera allt bättre även med störningar. Medan hon just nu allt emellanåt kan tappa fokus i linförigheten/fritt följ, men det är bara att jobba vidare med mycket störande inslag så kommer det momentet säkert också att bli bra! När hon väl hittat koncentrationen ser det riktigt riktigt snyggt ut! Under den hundpromenad som följde efter att träningen var avslutad, så trängde sig en stor och nyfiken setterhane in bland våra krullisar. Isa tog det hela med ro, medan Lily hjälpte Ceasar att skälla ut den oinbjudna och påträngande gästen. Precis innan vårt sällskap skulle gå ut genom en av grindarna dök i sista stund setterägaren upp och kallade in sin hund, precis innan den var på väg att ta sig ut från inhägnaden i sällskap med våra krulltottar.

 

Medan hundarna sedan tog det lugnt på kvällen - trötta efter dagens aktiviteter, så avslutades helgen med bio och filmen Bröllop i Italien, som är ännu en av Susanne Biers fantastiska filmer - kan verkligen rekommenderas! Sedan tidigare har jag sett alla hennes filmer - hon är otroligt duktig på att skildra människors olika relationer och att på ett mycket gripande sätt kunna beskriva deras levnadsöden. Betyg: bästa möjliga - 5 perros!  

 

 

 

Sötaste Lily har idag gjort mycket bra ifrån sig i utställningsringen på Malmö valputställning och slutade som BIM. Vilken duktig tös, som trots en genomförkyld matte som höll i snöret gjorde så bra ifrån sig! Totalt var det hela 935 valpar anmälda och av dem var det sammanlagt tio perrovalpar. Domaren Per Iversen hade ett gott öga till Lily - vad sägs om följande fina ömdöme: 

 

Riktigt fin 7-mån. tik med utmärkta proportioner, bra storlek, välbalanserat huvud med moderat skuldra, utmärkt hals, välkroppslad, stark rygg, balanserade vinklar, rör sig med utmärkta steg från sidan, ngt smal bak (trång bak), mkt bra päls o välvisad. 

 

 

Dessutom var Lily helt underbar utanför ringen (både före och efter ring-visningen). Strax innan det var hennes tur att gå in till domaren, så låg hon på golvet med tassarna rakt upp i luften för att bli kliad på magen - snacka om cool inställning till utställningar! Väl inne i ringen blev hon genast pigg och alert igen (Inget fel på hennes off och on-knapp här inte!). Hon var dessutom sååå trevlig och kelsjuk gentemot en mängd nyfikna utställningsbesökare, som ville veta mera om rasen (efter att de till en början förväxlat den med lagotton - har man hört det förut??) och som gärna ville klappa hennes mjuka och gosiga päls.

 

Hemma igen så hittar Lily ännu en gång sin avstängningsknapp - trött efter dagens äventyr! På kvällen somnar hon in framför TV:n, för att en stund senare vakna upp från ljudet av ett naturprogram, vilket är något som hon bara älskar att titta på. Både Dicho och Isa brukar fortsätta att sova så gott - oavsett vad som visas på TV (möjligen med undantag av skällande hundar), medan Lily med stort intresse brukar följa speciellt de program som handlar om djur och natur. Hon är så söt de gånger då nyfikenheten tar överhand och hon går fram till TV:n och sniffar och letar efter djuren både på och bakom bildskärmen!

 

 

Nu dröjer det till nästa år innan det blir dags för nya utställningar, så nu ska vi ägna ännu mer av helgerna åt lydnadsträning, samt person- och viltspår. Härligt! Jag har precis fyllt på i min frys med nya fräscha rådjursklövar. Hoppas på många soliga och fina helger framöver!

 

På måndag kväll börjar också vinterns inneträningen i lydnad och efter att det ösregnat ett flertal gånger på sistone på just den här veckodagen, så ska det bli riktigt skönt!

 

Jag har nu ännu en gång fått se de fina valparna från Dicho&Bando-kullen, så tack kära valpköpare att jag blev tillfrågad att följa med på resan över sundet! De har nu hunnit att bli fyra veckor och vardagsrummet hemma hos familjen Flink har nu minskat i storlek, eftersom det mesta av golvytan numera går åt till valplådan och rastgården. Den största förändringen sedan de små var tre veckor är alltså att de rör sig så mycket mera samt att de blivit betydligt mer stabila i sina små kroppar, mer uppmärksamma på det som händer runt omkring dem och  betydligt mer lekfulla.

 

Nu går tiden rasande fort och det är snart dags för de små sötnosarna att flytta hemifrån och det ska bli så spännande att få följa dem i framtiden! Alberto är fortfarande något större än de andra i syskonskaran. Han har en mycket stabil kropp och rör sig bland de andra med stor självsäkerhet och pondus. Brorsan Aron har fått mer tyngd i kroppen under den senaste veckan och det råder numera inget tvivel om vilka två valpar som är hanar. Han är också pigg och framåt och när han får en leksak i sin mun så kampar han med den så det står hejdliga till! Fina pojkar eller hur!

 

 

 

Nu har då lilltjejen varit på sin första internationella utställning (20 anmälda perros) och det klarade hon med bravur! Efter två mycket noggranna och grundliga hanteringar av domare Ann-Chatrine Edoff och en domaspirant, så blev Lily BIR-valp med HP. Det är naturligtvis extra roligt att få ett bra omdöme av någon som kan perrorasen så bra som dagens domare!

 

 

 

BIM - Aqualines Hernani och BIR blev Zigge (Calmigos Diablo). Grattis Hagar, till dina hundars framgångar i utställningsringen! Nicke blev ju nyligen BIM i Sundsvall.

 

Lily verkade att trivas bra i ringen och efter några fina rundor, då hon också hann med att ta ett litet skutt rakt upp i luften när jag i farten böjde mig ner rättade till ett av hennes öron som vikt sig på fel håll, så ställde hon upp sig blickstilla framför domarbordet. Härliga tjejen!

 

Efter en tid då det har varit ovanligt varmt här i Skåne har nu kylan infunnit sig! Minusgrader på nätterna och kallt och soligt på dagarna. Med andra ord - riktigt skönt höstväder med hög fin luft. För att slippa att bli överrumplad på morgnarna av halt väglag, så har nu vinterdäcken satts på bilarna. Dessutom har vi inom det närmaste några långkörningar och då kan det vara skönt att veta att vinterdäcken är på, närmast redan nu på söndag är det dags att åka över Öresundsbron för att få träffa och gosa med Dichos små valpar och det ska naturligtvis också bli kul att träffa er - Hans och Litta!

 

En av de här fina höstdagarna deltog Lily på en prova-på-dag i Lomma BK, då valpar och unghundar testat personspår, sök och uppletanderuta. Aktiviteter som hon redan provat, men som nu skulle det göras i sällskap med andra hundar. Förutom att det är trevligt att aktivera sig tillsammans med andra hundekipage, så är det ju alltid nyttigt med störningar av olika slag. På tal om störningar, så är det väl märkligt att det finns hundägare på skogspromenerad med sina tvåbenta som låter dem leka med de leksaker som lagts ut i spåren, t.ex. så fann jag Lilys kampboll 200 m bortom spåret - tur för henne att ändå spår-slut-leksaken fick ligga kvar.

 

Sök tycker hon också är kul och hennes bruna små ben gick som trumpinnar i sin iver att hitta mig där jag låg gömd under en grans täta grenar. När vi sedan avrundade med en uppletanderuta så sprang hon ivrigt ut i den för att sedan glad som en lärka komma tillbaka med sin trofé i form av en pipande plastleksak. Med på aktivtetsdagen var också en djurfotograf, som plåtade flitigt - ska bli kul att se hennes bilder!  

 

Innan vi for hem så passade jag också på att köra lite ringträning tillsammans med en annan av deltagarna som ville träna sin valp inför kommande utställningar. Vi avverkade några rundor i ringen och lät sedan en av de andra deltagarna agera som domare - alltid smart att passa på när tillfälle ges, för all träning är bra träning! Därefter var Lily mer än nöjd och ni kan tro att hon sov gott när vi kom hem!

 

 

Lily som nu har kommit en bit över sex månaders-strecket börjar att ta ut svängarna rejält. Hon är lättlärd, energisk och helt underbar att träna med! Dessutom är hon mycket påhittig och fantasifull - i vaket tillstånd har hon alltid något kul på gång! En av hennes favoritsysselsättningar är att busa med Dicho - att hänga honom i öronen är ju alltid lika kul! Storebrorsan är oftast enormt tålmodig och dras gärna in i i lekens virvlar, men det finns också de gånger som han ger henne en dov morrning för att markera att han vill vara ifred och det har Lily ibland ha svårt att ta till sig för det ju så kul att busa runt med kompisen Dicho! På tal om fantasifulla lekar: imorse (sönd) - lyckades jag att övertyga morgonpigga Lily om att hon skulle somna om, så att hennes husse och matte skulle få sova ut. Jag inser så här i efterhand att jag blev grundlurad av den tystrnad som nu infann sig bland hundarna, för det berodde inte alls på att den lilla sov, utan....?? 

 

När jag en stund senare vaknade opp, så drog jag mig till minnes att jag precis före insomnandet hade hört Isa tillrättavisa Lily och när jag en stund senare kom ut i köket så förstod jag varför. Lily hade till sin stora glädje lyckats att bita ett stort ett hål på Isas hundbädd och sedan börjat att plocka ut stoppningen. Storasyster, som så föredömligt hade försökt hindra minstingen, såg nu också ut som om hon också deltagit i den roliga leken för i hennes mungipa hängde beviset i form av en bit vit stoppning. En liten tröst är väl att bädden har några år på nacken, så den hade jag ändå tänkt att snart byta ut. Att bårdskälla på hundarna så där i efterhand var väl knappast någon större idé, för leken var ju redan avslutad och nu såg de bara så oskyldiga ut - speciellt initiativtagaren Lily som nu låg i sovställning och hade satt på sig sin allra oskyldigaste min.

 

                                

Hon har också, som jag tror var en ren tillfällighet, upptäckt kökets godisbitar, då hon hoppade upp med framtassarna på en av arbetsbänkarna och hamnade med sin nos mitt framför en av skåpsdörrarnas handtag. Mums! Ett tugg blir ju gärna flera - framförallt när hundarna är ensamma hemma, så med hjälp av kompostgrindar ser nu halva köket ut som Fort Knox och jag hoppas det ska få henne att sluta tugga handtag. När det sedan blir kväll får hon snabbt slagsida och somnar in så djupt och sött, såå trött efter dagens alla intryck och roliga aktiviteter.  

 

Nu har det snart gått en vecka sedan valparna fick se dagens ljus. De och mamma Bando mår prima och de små krulltottarna äter, äter, äter samt sover, sover och sover! Den här rofyllda tillvaron innebär naturligtvis också att de hastigt ökar i vikt - alla följer sin viktkurva och några ligger t.o.m. över. Livet i valplådan är med andra ord lugnt och behagligt! När Bando lämnar valparna för en kort stund för att göra sina behov, så ligger de tysta och fina och bara väntar på att återigen få kura ihop sig mot mammans varma och trygga kropp. Vänta bara till de hunnit bli lite äldre då blir det full rulle på de små godingarna och Bando lär få ännu mer att stå i!

 

 

Vi har nu att se fram emot att få se sötnosarna live och det ska bli så spännande! Alla i kullen se jättefina ut så här långt, men jag har några favoriter - får väl se om jag tycker likadant när de har vuxit till sig lite mer!

 

...har nu blivit pappa till fem underbara valpar. Det var en duktig mamma Bando som med stort lugn och med mycket omsorg för de små, igår födde fem fina och välmående sötnosar. Kullen som består av tre tikar och två hanar är variationsrik med olika färger och skiftande svanslängd. 

 

Den första valpen som poppade ut (kl. 10.24) är en svart hane med en vit strimma och stubb. Vikt: 346 g och sin pappa upp i dagen, förutom att han har mer vitt på huvudet än Dicho hade!

Sedan kom nr. två (10.48) och det är en svart tik med vit mage, haka o bröst och lång svans. Hon väger 280 g

Den tredje valpen (12.02) är en brun chokladpralin - tik med stubb. Vikt: 276 g.

Nummer fyra (13.43) som hittat ut är en svart tik med vitt bröst och lång svans, som väger 276 g.

Sist med inte minst (15.54) kom kullens tungviktare på 396 g - en vit hane med mellanlång svans. Den här valpen var lite svårare för Bando att föda fram än de övriga, men så kom han ju också sist och var dessutom den största av de fem.

 

Jag hoppas att jag har lyckats att få rätt bild till rätt text om de två svarta tikarna, för det är ju lite knepigt att se alla vita tecken på så små valpar när det framförallt är deras huvuden som syns!

 

Nu har lugnet lagt sig i valplådan och Bando har både druckit och ätit lite efter den ansträngande födseln. Jag ser nu fram emot nya rapporter om hur det går för de små liven!

 

 

En mycket stolt och glad Dicho sänder mängder av blöta pussar både till fästmön Bando och till deras söta barn! 

 

  

                                      BANDO och DICHO

 

 

            Här följer en liten bildserie på halv-åringen!

Jag fick precis höra att Dichos kull med den danska tiken Bando idag, på 60:e dygnet, börjat att se dagens ljus och så här långt är det fyra valpar som kommit fram (tre svarta och en brun), Enligt ultraljudet ska det även finnas en femte valp - vi får väl se om det stämmer? Bando (förstföderska) mår bra - hon är lugn och sansad och beter sig som om hon aldrig gjort annat än att föda valpar. Åh, vad spännande - telelefonen mellan Sverige och Danmark går nu varm, så fortsättning följer!  

 

 

 

Ännu en gång har världens sötaste Lily visat framtassarna i utställningsringen! Denna gång tillbringade vi en heldag i Veberöd (fyra mil öster om Lund), som hade hela 377 hundar anmälda till dagens inofficiella utställning. Hör och häpna - det regnade inte en enda gång, även om det hängde i luften under hela eftermiddagen. Dessförinnan fick vi t.o.m. njuta av solen några gånger - underbart skönt! Klockan hann bli två innan det var Lilys tur att äntra ringen och liksom förra helgen fick hon sällskap av kompisen Timja. Tack, för trevligt sällskap Petra! Båda tikarna fick 1:or och HP. Dessutom blev Lily BIR-valp och kvalificerade sig då till Bäst i gruppen-finalen!

 

Jag försökte sedan att ge henne lite mat för att hon skulle få ny energi till den kommande finalen, men hon hade ingen lust att äta. Istället fick hon vila en stund i bilen innan det var dags! När det sedan blev grupp 8:as tur så åt hon först lite torrfoder ur min hand och det tror jag var bra, för inne i ringen lyckades hon att plocka fram det där lilla extra och visade upp en fin och kraftfull trav samt gjorde ett mycket bra stillastående. Vilken duktig tjej lilla Lily är - det roligaste är nog ändå att hon verkar trivas så bra med att visa upp sig i ringen! Hon slutade därefter som BIG 3.a och jag är sååå nöjd med hennes insats!

 

Dagens omdöme går verkligen inte av för hackor!

 

 

Den här helgen har också Lilys snygga pappa Manne blivit Finsk UCH och då blir han också Nordisk + Internationell UCH. Full pott! Ett stort Grattis till Manne (Lily skickar en stor blöt puss till papsen) samt till Mia och Micke! 

Helgerna brukar jag till stor del ägna åt hundaktiviteter, men eftersom jag sedan i fredags har känt mig krasslig i min hals så är det blivit mycket vila de här dagarna. Hundarna har naturligtvis fått komma ut på sina promenader, men träning i någon större omfattning får vänta till senare. Nja, fast några små moment i inomhusmiljö har jag bara varit tvungen att göra, för det är ju så kul att testa nya idéer. 

 

I början av veckan tog jag nämligen en privatlektion i lydnad för hundinstruktör Åsa Jakobsson och nu har jag fått en hel del nya infallsvinklar och idéer att jobba vidare med. Förutom att jag jobbar vidare med Lilys (vid 5 mån. ålder: mankhöjd 36 cm och vikt 10 kg) grundfärdigheter i lydnad, så har jag också fått tips på några moment att träna henne bort ifrån mig. Varenda dag tränar hon sig nu i att runda olika föremål, som t.ex. träd och lyktstolpar - allt för att hon ska känna sig bekväm i att jobba ifrån mig. En träning som kan vara användbar i ett kommande momentet som t.ex. Rutan. Dessutom har jag alltmer börjat fundera på om det inte är så att perron som oftast är mycket förarbunden skulle kunna vara hjälpt av att den redan från tidig ålder hade känt sig trygg i att jobba ifrån föraren. Det skulle förhoppningsvis kunna innebära att ett moment som platsliggning skulle kunna gå ännu lättare att träna in och att en hund som ger ljud ifrån i längtan efter sin förare på ett enklare sätt skull kunna klara momentet fullt ut.   

 

Eftersom Isa sedan tidigare tappat en del av sin geist när hon började att tävla i tvåan, så vill jag jag nu göra en omstart med henne och behövde lite nya infallsvinklar och det tyckte jag faktiskt att jag fick. I fritt följ behöver hon träna på en hel del på störningar och då föreslog Åsa att störningarna till en början skull stegras utan att de påverkade det fria följet, så därför fick jag flytta mig bakåt medan Isa följde mig i framåtgående med ögonkontakt. Här är exempel på några lämpliga störningar: leksaker på marken och som sedan kastas av en medhjälpare samt människor som är stillastående. Därefter passerar de ekipaget - gående och springande. Dessutom faller hon fram ibland i halter åt höger och framförallt nu under detta träningspass åt vänster. Jag fick därför träna runt, runt, runt (hö o vä) - på samma plats med många halter. Förflyttning till ny plats och likadant igen.

 

Vid Inkallning kom hon något snett i sättandet och här övade jag sedan henne i förflyttningar från stående åt båda hållen, så att hon snabbt skulle hitta sin postion vid min sida. Pallenträning är också ett bra komplement för att öva upp hundens bakdelsrörelser. För övrigt belöna Isa ofta (klicker o godis) och använd sedan hennes älskade boll som något att verkligen längta efter (en drivkraft) och som kastas iväg till henne när momentet är slut. Sträva också efter att hon ska komma ännu rakare mot mig, genom att emellanåt enbart kasta bollen bakom mig och då hoppa över sättandet vid min sida!

 

Innan eller kanske medan man tränar med apportbocken kan apportering av leksaker och andra föremål vara roliga för hunden. Isa hade som ung hund tendenser till att hon ville äga leksaker och föremål, så det fick jag träna en hel del på under den här perioden. Det kunde bl.a. visa sig i att hon ogärna lämnade ifrån sig ett tuggben som hon hade i sin ägo. Åsa menade på att det här kunde vara orsaken till att hon idag är lite långsammare med apporten på tillbakavägen än när hon springer ut mot apporten. Därför ska jag nu tänka på att återinföra kampleken med två likvärdiga leksaker och hel tiden byta mellan dem, så att hon enbart ska välja den som jag kampar med. Jag ska då inte gömma undan den leksaken som jag för stunden inte kampar med, utan göra det så svårt som möjligt för henne och jobba med både kampbollarna fullt synliga framför mig. Lek med kampleksak och skifta till apportbocken då och då är ett bra sätt att skapa stort intresse för den. Dessutom kan man också innan eller medan man tränar med aportbocken öva på apportering av leksaker och andra föremål, vilkjet kan öka intresset ännu mer för apporteringsmomentet.

 

När det blev dags för träning av Rutan så upptäckte vit att här behövde hon öva på fart igen, så med hjälp av bollen som jag lade eller kastade bakom rutan så fick hon mer spring i benen. Dessförinnan klickade jag så fort hon sprang in mellan konerna. Dessutom förlyttade jag mig framåt med Isa vid min sida och så fort hon visade framåtlust (t.ex. satte nosen i riktning mot rutan) klick och kast av bollen bakom rutan. 

 

Vid fjärrdirigering har jag nu börjat använda min knutna näve som targett, för jag vill att hon ska få med sig båda framtassarna vid sättandet (ibland är de ojämna). Därutöver är det ju bara ett bonus om hon blir ännu snabbare vid skiftena. 

 

Helgen därpå så var det dags för Lily att delta i sin andra officiella valputställning och denna gång på hemmaplan på Lunds brukshundklubb. Tyvärr visade sig lördagen bli en kall, blåsig och mycket regnig dag - inget vidare uteväder med andra ord! Dessutom tog bedömningen i de båda ringarna enormt lång tid, så när det äntligen blev Lilys tur så var vi ca 2 timmar över beräknad tid. Nåväl, nu gick det ju så bra för henne i ringen att den långa förseningen så här inemot kvällen nästan är bortglömd. I grundomgången, i sällskap med kompisen Timja (Grattis Petra till ett fint omdöme!), gjorde Lily så bra ifrån sig att hon blev BIR och gick vidare med HP. Här emellan bestämde vi oss för att Lily skulle få vila en stund i bilen, men nu tog plötsligt bedömningen fart och innan jag visste ordet av så var det dags för Bäst i gruppen-final för valpar. Snabbt, ringde jag då till Mats som var borta vid bilen och han kom springande med en glad Lily som verkade tycka det var kul att husse var på lekhumör. Medan jag med stort besvär började att kränga av mig mina regnbyxor, som sedan lyckades att fastna över min ena häl och där låg jag och ålade mig bakom ett av tälten samtidigt som jag hörde Lilys nummer ropas upp. När jag äntligen blev fri sprang jag in i ringen med en glad liten perroflicka vid min sida. Hon såg ut som om hon tänkte att efter all tråkig väntan under dagen var det bara kul att det äntligen blev lite fart och fläkt!

 

Väl inne i ringen lyckades hon, efter en mycket bra prestation med hårt motstånd, vinna BIG-finalen. Det blev otroligt spännande när domare Lars Ramberg först placerade henne som tvåa, men efter att han låtit de återstående valparna springa ännu ett varv så plockade han fram henne som nr. ett. Härligt! Lily, denna underbara lilla tik gjorde mycket bra ifrån sig med fina rundor i en trav med fint frånskjut både fram och bak. Dessutom klarade hon hanteringen galant samt stod blickstilla långa stunder, så att domaren fick gott om tid att bedöma henne från sidan. 

 

 

Efter Barn med hund och Bästa veteran började sedan BIS-finalen valp. Nu började jag märka att Lily var något trött efter den långa utställningsdagen, men trots detta gjorde hon några bra rundor i ringen. Därefter plockade de två domarna ut de hundar som hamnade utanför de fyra första platserna. En efter en placerades sedan fjärde och tredje plats och slutligen var det Lily och en dvärgschnauzer kvar. Domarna bad oss att en sista gång visa upp valparna i ringen innan de slutligen skulle bestämma sig för första och andra plats. Sååå spännande! Efter en otroligt bra kämparinsats knep nu Lily andraplatsen tätt efter den fina dvärgschnauzern. Vilken fantastiskt fin prestation av vår lilla söta chokladpralin! 

 

                   Visst har jag varit duktig, matte!

 

Här följer omdömet:

Vackert huvud med bra könsprägel, tillräckligt mörka ögon, bra nosparti, korrekt bett, bra hals, skuldra, överlinje och svanssättning, substansfull kropp för sin ålder, fin bröstkorg, vällagd skuldra, korrekt vinklad bak o fram, bra ben o tassar, fin päls, goda rörelser och ett härligt temperament.

 

Från brukshundklubbens resultatlista:

BIS-2 Valp

PERRO DE AGUA ESPANOL

La Sirenita’s Bonnie

E. NORD VCH LPI LPII SE&DK UCH Bibords Ambar , U. La Sirenita’s Lunaria , Uppf Karlsson Hellqvist Annelie, Karlsson Nanna, Smedjebacken , Ägare Mörnstrand Louise, Lund

Här hemma går nu både Dicho och övriga i min familj i väntans tider, för om allt går planenligt så kommer hans valpar med den danska tiken Bando att födas i vecka 41. Mer info finns att läsa i föregående inlägg!

 

För att Dicho inte ska tappa formen som snart nybliven pappa, så aktiverar jag honom just nu i framförallt personspår och titt som tätt lägger jag kluriga spår i närområdet med skiftande svårighetsgrad. Häromdagen spårade han med framgång i ett långt och ganska knepigt spår som startade i vår by och därefterut fortsatte långt ut på ett närliggande fält med sammantaget fem vinklar. Enda gången som han tappade lite fokus var när en lite bit av spåret gick på hans kissrunda, så det ska jag undvika i fortsättningen. Det är verkligen kul att se hur han klarar olika svårigheter utefter spåret och hur skickligt han sorterar min doft gentemot andra lukter. Nästa steg blir att spåra i mörker, så nu ska jag inhandla en pannlampa för att inte stå på huvét om marken under mig är ojämn. Då är det kanske bäst att också förvarna våra grannar innan, så de inte undrar vad det är för en skum person som med jämna mellanrum rör sig i byn och över fälten vid mörkrets inbrott, för det är ju inte alla som känner till att vi hundmänniskor i vår iver över att träna våra hundar ibland gör en del märkliga saker!

 

 

 

  

Torsdag kväll den 9/8 fick Dicho fint besök från vårt grannland Danmark, för då kom den söta 4-åriga perrotiken Bando hem till oss i sällskap med sin husse Hans. De hade två timmar tidigare åkt från sin hemort, som ligger nordväst om Köpenhamn och tack vare bron så går den bilresan numera oerhört snabbt. Medan Dicho fick dambesök for Mats iväg några timmar med de övriga i perrogänget,

 

Bando var väl till en början inte speciellt imponerad av Dichos enträgna uppvaktning (han slickade henne både bak och fram och ägnade sig en god stund åt att även slicka hennes inneröron), men efterhand mjuknade hon så pass att han till slut (n.b. efter 30 min) kunde få till en hängning som sammantaget varade i 25 min. Den inleddes med fem minuter på hennes rygg, för att han därefter tog sig runt och ställde sig bak mot bak. De stod alldeles stilla och då sänkte sig ett märkligt lugn både över dem och över oss tvåbenta som i den stunden kände oss högst delaktiga i våra hundars parning. Båda hundarna är relativt oerfarna i att para sig och Hans och jag får väl också betrakta oss som nybörjare i att assistera vid hundparning, men med hjälp av bl.a. Åsa (Tack, ännu en gång!) har jag sedan tidigare fått en hel del ovärderliga tips, som gjorde att jag trots allt kände mig ganska trygg i hur det skulle fungera och i vad som skulle göras.

 

 

 

Att få ta del av Dichos parningsakt var för mig en oerhört spännande, fin och känslosam upplevelse och det är egentligen helt fantastiskt att även några så oerfarna hundar som dessa två ändå vet hur det ska gå till. När jag sedan tänker på Dichos envishet, kämparglöd och hans kärleksfulla sätt att närma sig Bando så blir jag nästan tårögd. (Ja, jag är en sådan där känslosam person - har t.ex gråtit mig igenom samtliga Lassie-filmer). När det sedan handlar om sin egen hund som man står i en så nära relation till, så blir en sådan här mäktig händelse något alldeles speciellt!

 

När de tu, trötta efter kraftansträngningen, sedan skildes åt vankade de runt en kort stund! De föreföll inte särskilt oroliga, utan såg kanske mer ut som om de tyckte att det hade varit bra att träffas ännu en dag. Sagt och gjort - nästkommande kväll kom våra danska vänner på ännu ett besök och Dicho vädrade deras ankomst redan på långt håll och stod sedan förväntansfull vid ytterdörren.

 

 

När de sedan stegade in i vår trädgård var han alldeldes till sig av glädje och förväntan över att ännu en gång få träffa denna undersköna danska. Nu tog det endast fem minuter innan ännu en hängning var ett faktum. Efter 20 min som till skillnad från igår inte var lika blickstilla, för de stod nog inte lika bra från början utan fick flytta över tyngden på sina baktassar några gånger. Dessutom sneglade Dicho bakåt mot fästpunkten några gånger, så det kan nog ha varit så att han kom in lite mer snett än under gårdagen. Nåväl, de satt ändå ihop så pass länge som 20 minuter och efter att de skiljts åt från varandra så infann sig ett behagligt lugn. När Dicho och Bando med förnöjsam uppsyn gick runt i den inhägnade delen av trädgården verkade de oerhört lugna och avslappnade. Det såg nästan ut som om de nu hade bestämt sig för att de var fullt nöjda och att fler parningstillfällen inte skulle vara nödvändiga! 

 

 

Ja, nu återstår det bara att se om parningen kommer att ge frukt (jag, menar valpar!) och närmsta tiden kommer det att bli så spännande att få följa Bando och jag hoppas innerligt att hon så snart som möjligt visar olika tecken på dräktighet!  

 

Söta Bando - en härlig perrotjej, som inte bara är fin att titta på (excellent på utställning), för tillsammans med sin husse ingår hon i ett jaktlag och där gör hon mycket bra insatser som jakthund. Ett spännande användningsområde för vår ras!

 

Veckorna har nu snabbr rullat iväg och alldeles nyss fick jag det glädjande beskedet att dagens ultraljud visar att det finns minst fem valpar inne i Bandos mage! Åh, vad jag ser fram emot att få se vad som döljer sig därinne!

 

Om DU är intresserad av en dansk-svensk valp efter två mycket fina föräldrar (mer om Dicho: se blogg och om hans meriter: se Dicho int. UCH - juni 2012 och Vägen till en perro och födelsedagsbarn - april 2012), så hör av dig till: [email protected]

 

Inledningen av veckan efter Gränna-eventet har Lily använt till att vila och åter vila. Dicho och Isa har väl också varit trötta, men för dem gick det snabbare att vila upp sig. Därefter har det varit full fart igen! Lily har hunnit med en hel del: träning på hemmaplan, avslutning i valpkursen, fem mån-firande och idag en heldag på hundutställningen i Sofiero. Där har det blivit många möten med både människor (massor av klappar och kel) och hundar - hon har verkligen fått sig en rejäl dos av social träning! Utställningsvane Dicho har gjort henne sällskap, så tillsammans med honom, Mats och mig har hon under dagen fått chansen att närstudera tio perros i ringen. Shandi slutade som BIR, med Bibbi placerad bakom sig - Grattis!

 

Sedan blev det Lilys tur att ringträna och med hjälp av Ki som domare fick hon öva i en tom ring. Det tyckte hon var toppenkul och det var ju så mycket spännande att titta på, så det gällde bara att få den lilla nyfikna tjejen att titta framåt och inte på allt intressant som hände bakom henne! När vi sedan kom tillbaka till vår sittplats, så stod Dicho och väntade på sin tur och var bara så på hugget att också få jobba i ringen! Det är kul att se hur taggade hundarna blir av konkurransen med varandra!

 

 

Helgen har för övrigt handlat mycket om hundar och Sofiero, för under lördagen var jag också på plats och hjälpte till att ställa ut en väns softie (Irish softcoated wheaten terrier). Det är både spännande och lärorikt att få mer insyn i andra raser och att prata med deras utställare är också intressant. Hur det gick? Bra, med tanke på att 2 1/2-årige eng. importen Linus är relativt orutinerad i utställningsringen. VG - klarade domarhanteringen mycket bra (hans största problem är att han tar glädjeskutt när domaren närmar sig) samt ställde upp sig fint, men hade för dagen lite dåligt frånskjut i sin trav. Jag fick nyss en rapport om att han även gjort bra ifrån sig på dagens utställning i Terrier-specialen. Lycka till framöver - fina Linus!

 

Två dagar har ju också inneburit mycket shopping, så nu har Lily fått ett fint handsytt, brunt och rundat läderkoppel, dessutom har det inhandlats laxolja, godis i mängder, leksaker och tuggben av varierande slag. Lily har just nu några envisa mjölktänder som inte vill ramla ut och ge plats åt hennes nya tänder som börjat sticka upp, så nu ska hon få kampa med leksakerna och tugga på ben kvällen lång så får vi se om de trillar ut!

 

              Lily som nybliven 5-mån. perrotjej!

.

Nu är den en gång om året återkommande Grännaträffen över och efter några mycket roliga dagar är vi nu hemma igen! Trots att  Isa, Dicho o Lily sovit mesta tiden av hemresan verkar de fortfarande trötta efter helgens alla aktiviteter och efter en mängd olika intryck. Det har varit otroligt kul att träffa alla perroentusiaster (både gamla och nya bekanskaper) samt få nöjet se så många perros, i skiftande färger och i olika åldrar, samlade på en och samma gång. Lördagens fotografering hade samlat 103 perros - och något senare dök det upp ytterligare fem stycken = 108 krulltottar - inte dåligt!

Platsliggningen - "Lämna hundarna" och sedan ligger det perros så längt som ögat når!

Förutom alla sevärda tävlingsmoment i både lydnad och rallylydnad (KM) samt SoR-prov med många deltagare, så ägnades hela lördagen åt att "pröva på" (t.ex. platsliggning i en gigantiskt stor ring, agility o miljöbanan med olika underlag och en hel del klurigheter för hundarna), så fanns det också massor av lekfulla tävlingar ("snabbaste perron", bowling där hunden skulle fälla ner uppställda PET-flaskor samt hitta en boll under rätt låda m.m.) Apropå snabbaste perron, så lyckades Mats att drilla Isa till en delad andraplats bland ett femtiotal hundar. Han som annars brukar stå vid sidan om och heja på mig och hundarna blev nu stolt som en tupp över denna otroooliga bedrift! Vem vet, nu kanske Mats får mersmak och vill börja att träna/tävla hundarna?                                       

                        Stilstudie på Dicho o mig!

                     Isa: Var det hopp du sa, husse?

Dessutom visade Johan o Tova upp Lyd 1- programmet, medan Jenny fungerade som tävlingsledare. Därefter fick vi tänkvärda lydnadstips av Johan samt möjlighet att få frågor om träning och tävling besvarade -  mycket intressant och lärorikt!

Grillkvällen på lördagen var också en höjdare - välbesökt, god stämning och mycket god mat! Kvällen bjöd också på levande och medryckande musik, så när maten var uppäten bjöds det upp till dans Välsmakande mat och trevligt umgänge var det också på fred. kvällen hemma hos herr o fru La Sirenita´s (Peter o Anneli). Vägen till deras hus hittade vi även efter lörd.grillningen och då blev det också en hel del mysigt småsnack inemot midnatt. Tack för det och vi hoppas att vi snart ses igen! Lily skickar en stor blöt puss - hon längtar säkert redan efter att återigen få träffa både er (visst, kände hon igen dig Anneli) och sina kullsyskon. Tre av hennes bröder var på plats i Gränna, så gissa om de har lekt och tumlat runt i gröngrästet. Fyra nyanser i brunt gjorde det fasligt svårt att ta några bra bilder, för det blev bara en stor brun lurvig massa. Dessutom strejkade min kamera en del, så nu hoppas jag att få tag på några bilder som kan läggas ut senare! I vimlet hittade Lily också några andra valp-släktingar att leka med - stockholmaren Hugo och så kompisen Timja härifrån Skåne.

 

 

 

 

Här charmar Lilys snygga pappa Manne Isa, så att hon sekunden senare kastar sig ner på marken och bjuder in honom till lek! Till höger i bild skymtar även Lilys "farmor och farfar" Mia o Micke. Dessutom en bild som Anneli tagit på Manne tllsammans med fyra av sina chokladbruna valpar.

 

Förutom alla trevliga aktiviter så var också vädergudarna på sitt allra bästa humör, för från att det vid ankomstkvällen syntes regntunga skyar sprack det upp under lördagen och blev en helt fantastiskt skön dag - rena sommarvärmen! 

TACK till alla som ligger bakom helgens roliga och innehållsrika Grännaträff!

                                                                                                                                                                                                                                     

Den här fredagen verkade imorse som om den skulle kunna bli en helt vanlig arbetsdag, d.v.s. efter en härlig morgonpromenad med hundarna och en god frukost var det sedan dags att bege sig mot arbetsplatsen i Eslöv! En kollega, som jag den här morgonen skulle samköra lektioner med, ringde mig mitt under bilresan och berättade att hon stått i en lång bilkö och därför kunde bli något sen.

    - Ingen fara!, svarade jag. Jag tar hand om eleverna till du kommer!

Några minuter efter att jag avslutat samtalet upphörde plötsligt min bils motorljud och när jag tryckte ner gaspedalen i botten hände absolut ingenting. så det var bara att försöka ratta in bilen åt sidan. Tack vare att den då befann sig i nerförsbacke så kunde jag få den att rulla in på en vägficka innan den stannade helt. Jag ringde genast till min förvånade kollega och berättade vad som hänt och turligt nog så hann hon komma fram i tid för att ta hand om de väntande eleverna.

 

Nu gällde det att tänka ut någon lösning så snabbt som möjligt! Hur skulle jag till en början få bilen till en verkstad! Till saken hör att min Honda bara några dagar tidigare varit på en stor service och då förväntar man sig knappast att i så nära anslutning till den få problem som aldrig funnits förut.

     - Fordonsprogrammet!  Ja, jag ringer dit och frågar om någon lärarkollega har möjlighet att hämta mig!

Tack, snälla Lennart som kastade sig in i sin bil och kom till min undsättning bara en kort stund senare! Inte nog med det, dessutom tipsade han mig om en närliggande bilverkstad och dit styrde vi kosan. Personalen där var underbar och jobbade på för högtryck för att hjälpa mig, men det blev inget resultat  på den felsökning som de gjorde, så vad var det då som var problemet?! När jag vankade av och i väntan på kunna köra därifrån, så kom det fram en äldre man som frågade mig hur det gick? Dessutom undrade han lite försiktigt om jag hade bensin i tanken?

    - Det hade du aldrig frågat mig om jag varit man, svarade jag!

    - Jo, det hade jag visst svarade mannen, för det brukar vara det första jag tar reda på! 

 

I samma stund väcktes en ny tanke hos mig - tänk om det skulle var så att jag inte har någon soppa kvar för att bensinmätaren som visar halv tank har gått sönder?

Personalen köpte min idé och en av dem for genast iväg och hämtade tio liter bensin och fyllde på och gissa om jag blev jublande glad när bilen då startade redan på första försöket. Lilla jag hade haft rätt och innan jag for därifrån så var det en av verkstadseleverna som tyckte att jag borde sadla om och börja undervisa på fordonsprogrammet istället. Det kändes otroligt skönt att allting löste sig på ett så bra sätt, för jag kunde framför mig se jobbet med att först hitta/ställa bilen på något säkert ställe över helgen och sedan nästa vecka bärga den till Honda i Malmö för vidare genomgång. Som kompensation för att jag förlorat arbetstid och allt omak som andra haft så har Malmöverksta´n erbjudit sig att laga mätaren, för att de med all sannolikhet åstadkommit felet vid senaste servicen. Om en vecka sätter de dit en ny givare och Mats får då använda sig av en av deras lånebilar till vår bil är klar, så om de nu bara får rätsida problemet så är den här röriga förmiddagen snart glömd och jag tycker att det känns bra att Honda slutligen tagit sitt fulla ansvar för vad som hänt.

 

En olycka kommer sällan ensam heter det ju - idag måndag fortsatte det i samma anda som i slutet av förra veckan. Saker går sönder och i dag var det min iPhones tur, för imorse när jag parkerade min bil utanför mitt jobb fick jag utan förvarning plötsligt näsblod och klev då snabbt ut för att försöka stoppa blodflödet och glömde helt bort att telefonen låg i min famn. Hur det gick? Hela glaset på framsidan sprack, så vad hjälpte det att den hade ett skyddande skal - inte ett dugg! Som pricken över i:et, så bet jag nyss sönder en plomb i en tand. Ja, nu hoppas jag vekligen att det räcker med olyckor, för min del räcker det mer än väl med tre incidenter.

 

Dessförinnan har jag varit iväg med Isa o tränat lydnad i träningsgruppen. Lily fick också vara med på ett litet hörn, medan Dicho tog en lång promenad med Mats. Trots en rekordvarm kväll (28 grader kl.19), så gjorde Isa ett mycket bra pass och nu tycker jag att hon i fritt följ tar svängar och vändningar betydligt bättre än tidigare. Jag jobbade också en hel del med dubbelsvängar och det tyckte hon var kul! Lily tränade också fritt följ med en hel del störningar av andra hundar som tränade runt omkring henne, vilket jag efter en stund tyckte hon klarade ríktigt bra. Tränar henne redan så här i början en hel del utan koppel och jag tycker att hennes följsamhet, kontakt och koncentration börjar bli bättre och bättre.     

 

Före - här kan man också se att pyret har börjat att tappa sina mjölktänder!

 

Från lilla jag till lilla Lily, som nu blivit ännu något mindre när hon nu blivit av med sin långa valppäls. Under den fanns det en om möjligt ännu sötare tjej. Före klippning beskrev jag henne som en mix mellan Kajsa Kavat och en studsboll, men nu har hon fått ännu mer energi och hopp i sin lilla kropp - rätt som det är så studsar hon rakt upp i luften och då ser det nästan ut som om någon har kittlat henne. Inte undra på att hon var trött efter valpkursen i torsdags, då hon förutom att koncentrera sig på träningen med olika övningar också allt emellanåt tog små glädjeskutt.

 

                                                    Efter klippning!

 

Idag har äntligen Maribel kommit hem efter att ha jobbat på annan ort hela sommaren. Mats, jag och hundarna tog emot henne när hon steg av vid tågstationen - som vi längtat efter henne! Hundarna blev också alldeles till sig av glädje. Dessförinnan satt vi en stund och tittade på förbipasserande tåg och resande människor. Det var inget som skrämde Lily och i sällskap med en kolugn och resvan Dicho tog hon det hela med ro.

 

                                              Storebrorsan Dicho

                                               Välkommen hem älskade Maribel!

                        Isa myser tillsammans med sin efterlängtade lillmatte! 

 

 

Idag var det så dags - utställningsdebut för lilla Lily, som nyligen hunnit att fylla 4 mån. Imorse när väckarklockan ringde vid sju-tiden, så blev jag jätteglad när jag tittade ut genom fönstret och såg en stor gul sol lysa på en alldeles klarblå himmel. Vilken härlig da´, man blir härligt gla´ ... Efter en långpromenad med Isa och Dicho var det så tid för att åka till Malmö City Horse Show .

 

Utställningen gick av stapeln intill Ribersborgs-stranden och förutom att där pågick hästävlingar och uppvisningar av olika slag (bl.a. EM i fältävlan för unga ryttare), så var det också rallylydnadstävling och inoff. utställning för hundar. Tyvärr, hade jag inte möjlighet att se rallylydnaden med Cocos & Helene, men det verkade ha gått bra för de slutade som femma. Dessutom kunde vi se ännu en perro på väg in för en rallyrunda - Chilli. Det är så kul att våra krullisar syns i så många olika sammanhang! 

 

Förutom själva utställningsplatsen med ett gytter av liv, så var det som ni nog förstår en hel del andra störningar runtomkring och förutom alla hästar som då och då dök upp, så var det också en hel del oväsen utanför ring nr 2 som Lily skulle in i, för precis intill fanns det en barnkarusell. Den såg faktiskt lite mallplacé ut där den stod och jag tror inte att jag såg ett enda barn som åkte i den. Det var kanske så att de tyckte att det var mer spännande att titta på och umgås med alla de fyrbenta som det fanns så många av just den här dagen!

 

Jo då, visst var det inledningsvis en och annan hund som hann att få sig en liten utskällning av henne. Men efter en stund så var det precis som om intresset för andra hundar mattades av och med tanke på hur många vovvar det fanns på plats, så blev det efterhand inte lönt att lägga ner någon kraft på att skälla på dem. När vi sedan köade för att hämta hennes nummerlapp, så vände sig Lily hastigt om när hon hörde att någon flåsade henne i nacken och hon såg då mäkta förvånad ut när hon tittade upp och såg att hunden som stod bakom henne var så gigantiskt stor! Jag är nog benägen att hålla med henne om att en irländsk varghund verkligen har en imponerande kroppshydda.

 

Når det sedan blev Lilys tur att som nr 92 ta sig in i ringen, så får jag allt säga att trots sin ringa ålder så gjorde hon mycket bra ifrån sig! Bra presentation i en fin trav och snyggt uppställd när det var dags för domarens hantering, tänder och kropp - inga problem! Domaren var mycket förtjust i henne och placerade henne som BIM med HP. Omdöme: fem. tikvalp, korrekt bett, bra hals, stark rygg, bra kors, ok vinklad fram o bak, bra pälskvalitet, trevligt temperament, rör sig mkt bra från sidan, bra fram, ngt trång bak och bra visat. BIR blev Igor (valp 6-9 mån). I veckan som kommer så ryker valppälsen och det ska bli så spännande att få se vad som döljer sig därunder! 

 

                                                                                         Tack för fotot, Roberto!

 

Vi har haft en så härlig dag och nu sover min lilla sötnos så gott - trött efter dagens alla intryck och efter en mängd möten med både tvåbenta (i alla åldrar) och fyrbenta!

Ja, det är inte bara sommarledigheten som har gått fort, utan även vårt lilla yrväder Lily har under sommaren hunnit att bli så mycket äldre - idag blir hon hela 4 månader. Hur har det gått till? 

 

                                Blomster-flickan

 

Lily är en oerhört charmig och söt liten perrotjej, som till sitt sätt är en härlig mix av Kajsa Kavat och en studsboll. Hon har lätt för att umgås med både människor och hundar, men inleder gärna hundmötena med att ge de fyrbenta en utskällning - för att något senare gå fram och nyfiket lukta på dem. Hon har från första stund vi träffade henne visat att hon är en mycket pratsam liten dam, som ger ifrån sig en mängd olika ljud beroende på vad hon vill ha sagt. Hennes skällande har jag jobbat en hel del med och jag tycker nog att det har blivit betydligt bättre, men eftersom det är en del av hennes personlighet så gör det sig påmint allt emellanåt!  

 

I hennes lilla kropp finns det mycket kraft och smidighet (vikt: 7,7 kg o mankhöjd: 28,3 cm), vilket kommer att komma väl till pass i framtida aktiviteter. Idag gäller det för mig att kunna hänga med i svängarna och försöka hindra henne när hon utan hjälp vill skutta ner och opp till vardagsrummet favoritplats - soffhörnet. Den här hopphöjden känns onekligen lite onödig med tanke på hennes ringa ålder! Dessutom kan hon ibland i lekens virvlar välja att hoppa ner från de två trappstegen av klinker som skiljer hall och matrum åt, så numera får jag hålla henne lite mer i öronen när hon skuttar mellan rummen.

 

                              På spaning med Dicho och Isa!

                               Ingenting här, ingenting där!

 

Hennes favoritkille Dicho har nu alltmer tagit henne till sig och allt som oftast kan man se de två skoja runt i trädgården och då är Lily så glad och upplivad att hon har svårt att hitta sin bromsknapp i tid. Det brukar vara bra tillfällen att öva på passivitetsträning och det börjar hon numera att bli allt bättre på. Isa som än så länge är något mer svårflörtad än storebror har också börjat att mjukna så smått gentemot lillsyrran.

 

                         Skön vila i skuggan efter en lekstund!

 

Ett härligt minne från sommaren är Lilys och mina morgonpromenader utefter havet. Vi går den kortare rundan, medan Isa o Dicho får gå på en betydligt längre promenad eller börjar dagen med ett motionspass i havet. Dessa bilder är tagna en sådan där underbar morgon med en sol som sakta börjar att sprida sin värme och utan en enda vindpust som gör att vattnet är kavt lugnt. Dessutom är det tomt på människor, sånär som på en liten grabb som står och fiskar från en brygga. Rogivande och avkopplande stunder som det gäller att bära med sig så länge som möjligt när sedan höstmörkret kommer!

 

 

 

Toalettbestyr med havet som fin inramning samt stora härliga ytor att springa lös på!

Bus i sanden - annars är det mest klippor att sola på ute på öarna, så det är ingen tillfällighet att skärgårdsbyn heter just Sanden.

Ut på bryggan för att kolla vattnets temperatur och ett bra tillfälle för Lily att träna sig i att våga gå på olika underlag!

                                   På hemgång.

                          Sista backen innan vi är tillbaka till ...

                                   sommarstugan igen.

 

Hector tillbringade en av sina semesterveckor i sommarstugan och då firade vi också hans 24-årsdag. Här är det morbror Peter som grattar!

 

Lily har också hunnit med lite utställningsträning och bakom kameran stod Helene, som också hoppade in som domare. Lily, det lilla yrvädret lyckas här med konststycket att stå helt still!

 

                                        Lek i tunnel!

                             Buskul med perrokompisen Toffee!

 

Sedan är det skönt att få ta det lugnt och mysa en stund i husses famn!

                          Vilken fin hållning ni har båda två!

                                    Puss, på dig husse!

 

                                               Hela gänget - Dicho, Isa o Lily!