isaodicho

Hur kan då livet för oss lundaperros se ut? Det får väl bli jag, Isa - äldst av familjens fyrbenta som startar med att berätta lite om mig själv! När nu äntligen vintern släppt sig järngrepp om oss (gillar snö och kyla, men det blir svårare med lydnadsträningen vintertid) så har det blivit det träningspass varenda dag både i grupp och i par med matte. Vi har idag kört igenom hela tvåans program inför helgens träningstävling och jag tror faktiskt att matte i stort var ganska nöjd med min insats! Fast platsliggningen tycker jag fortfarande är sådär och därför känns det bra att matte nu har backat bandet en smula och står närmare mig än hon brukar göra. Jag märker också att hon gör vad hon kan för att jag ska tycka att det är urkul att ligga där och inte göra något alls. Momentet är ju lite aktionbefriat om jag får säga vad jag tycker, men belöningen som ligger bakom mig är kul för jag vet aldrig vad det är eller var det ligger!



Jag fick också träna lite extra på rutan, för när matte testade att göra första utskicket utan matta så vimsade jag till det och började snusa på en av konerna. Aj aj, matte så inte särskilt munter ut, så här gällde det att skärpa till sig! När jag därefter provade ännu en gång, så förflyttade jag mig snabbt in i rutan och placerade ena framtassen direkt på mattan så såg matte både nöjd och glad ut, vilket jag också blev när bollen med snöre plockades fram och jag fick kampa en stund med matte.  Fjärren gick ovanligt bra - snabbt upp i sittande och lika snabbt ner på mage. Lätt som en plätt! Ja, vad gör man inte för att matte ska bli på ett strålande humör, för då vankas det både belöningsboll och godis!

På morgnarna är det framför allt husse som som lotsar mig runt på promenaden och han har lite mer avslappnad attityd på hur det ska se ut! Vänster eller höger om honom har ingen betydelse bara jag inte drar! Om jag har tur så ser han inte när jag provsmakar på en och annan smaskig hästbajskula som finns uppdukat lite överallt på marken, men det gäller att svälja snabbt för annars trycker han ner hela näven i min käft och gröper runt för att fånga härligheten innan jag hunnit att pressa ner det i svaljet. Tack vare att vi nu är två krullisar så har alltså husse börjat att hänga med ut på morgonpromenaden och jag tror faktiskt att han tycker det är riktigt skönt att börja da´n med en nypa frisk luft även om han ibland kan se lite trött och butter ut!

Tiden då familjen, d.v.s. lillmatte Maribel är i skolan (går sista året på gymnasiet - lillhusse Hector bor sedan flera år i egen lägenhet) och matte o husse jobbar tar Dicho och jag igen oss inför eftermiddagens utevistelse och träning. Dicho är det numera ganska ok att vara tillsammans med - annat var det när han var liten valp för då vara han bara för jobbig! Han var precis överallt och lämnade mig aldrig ifred! När han var kring halvåret insåg jag att jag nog fick bli lite strängare och försöka hjälpa matte och husse med att fostra lillkillen. Han lärde sig ganska fort vem som av oss som är äldst och som ska bestämma mest och idag tycker jag faktiskt att jag lyckats riktigt bra med att få ordning på honom!

Nästa vecka börjar påsklovet och då ska Maribel och matte var lediga och det ska bli kul. för då brukar det hända en hel del roliga saker. Ja, då tänker jag inte på sådana märkligheteter som de tvåbenta hittar på när de under varje påskhelg stuvar in Dicho och mig i bilen och far runt och tittar på en massa tavlor och annat konstigt att pryda hemmet med (fast stoppen utefter vägkanten är ändå kul, för då vankas det fika, lunch i det fria och vi fyrbenta får fritt blås i någon skogsglänta), utan vad jag framförallt tänker på är roliga skogsutflykter och spårning i skog och natur.

Som slutkläm tänker jag nu också spränga in lito info om träningstävlingen, som idag gick av stapeln på hemmaklubben Lomma. Matte hade förutom min runda en hel del andra uppdrag som att vara tävlingsledare och domare, hon verkade ha mycket att tänka på! Jag skulle i alla fall in som sista hund i tvåan och efter att matte värmt upp mig med lite fritt följ och några lekfulla övningar blev det så min tur. Platsliggningen hoppade jag över, för nu har matte börjat om från början och då får jag vänta ännu en tid med den. Det började bra i fritt följ och jag höll en fin positition hela vägen, men när vi gjorde sista helt-om-halt, så stod det ett helt gäng med goa människor och tog emot oss och de var jag bara tvungen att nosa lite på. Oj då - att döma av mattes min var det inte så populärt! Senare hörde jag henne säga att hon hädanefter skulle lägga ut människor som störningar på träningsplanen istället för leksaker och det kan ju bli spännande att testa!  

Fjärren och rutan har gått mycket bra den senaste tiden, men idag så snurrade jag till det och ja vad ska man säga - det blir helt enkelt inte alltid som man tänkt sig. Rutan sprang jag rakt igenom och glömde stanna och på fjärren ville jag inte sätta mig upp. Hmmm! Jag hörde matte prata med någon om att vi numera jobbar så härt med platsliggningen, så att jag kanske ogärna vill lämna läggandet när hon ställer sig fem meter framför mig! Det kan nog ligga något i det hon säger! Jag hade i alla fall en positiv och glad attityd och det vet jag att matte gillar så nu kör jag vidare mot nya mål och i grund och botten tycker jag ju att det är galet roligt med lydnad, men man kan ju inte alltid ligga på topp! Nä, nu känner jag mig nöjd med skrivandet för denna gång, så nu får lillgrabben Dicho ta över!

Jag trodde aldrig att det skulle bli min tur! Hello, Dicho-lovers! Tänk, ändå vad tjejer kan snacka - bla, bla, bla! Det blev mycket om Isas lydnad - jag går ju också i träningsgrupp, så det så.! Hur det går? Ja, hyfsat utifrån mitt sätt att se det! Förutom alla nya trick som matte tycker jag ska lära mig, så finns det också så mycket trevligt att titta på! Där är några snygga tejer som jag gärna skulle vilja lära känna lite bättre, men matte har tydligen någon märklig idé om att när man på lydnadsplanen ska koncentrationen ligga på själva träningen och ingenting annat! I gruppen finns också en ung kaxig rottishane som jag inte heller får bekanta mig närmare med - inget att göra något åt för när matte har bestämt sig för något så får det bli så! Nu senast tränade vi förresten ställande under gång och det tycker jag gick riktigt bra - både framför matte när hon backade och vid hennes sida på kommando. 



Annars ser jag fram emot en vecka med ett och annat viltspår och annat kul eller att helt enkelt bara slappa i soffhörnet. Jag hoppas på att matte och husse någon kväll ska slå sig ner framför TV:n för titta på en bra lååångfilm, för jag älskar att ligga bredvid matte och bli kliad lääänge! Störtskönt! Husse är inte så dum på att klia han heller, men han bjuder sällan in mig till soffvärmen - utan där får jag som hundar får mest, hålla mig på golvet! Maribel däremot är det ordning på, för hon gillar att sträcka ut sig på golvet med en hund på varje sida - urmysigt!

Häromdagen for matte och jag iväg till en veterinär som skulle titta lite närmare på mina ögon - det är mycket som ska kollas på oss hundar! Ett prov med blod skulle ända till USA, så det lär väl dröja innan det svaret kommer! Ett annat (ögonlysning) blev klart direkt och det var helt ok, fast lite läskigt kändes det med ögondropparna som gjorde att de andra hundarna i väntsalen såg suddiga och konstiga ut!

Slutskrivet av mig, för nu vill matte lägga ut texten på bloggsidan! Vi hörs senare!


                      Från oss till er - en riktigt Glad Påsk!   


  
 

Nu är det helg igen och eftersom båda min hundar nu är pigga och krya, så kunde jag inte låta bli att åka till skogen och lägga viltspår. Mats följde med som, domare, fotograf och snitzelnerplockare och både vi och hundarna njöt i fulla drag av det fina vårvädret! Det var visserligen inget solsken, men milt och skönt väder.

Dicho fick gå ett fullängdsspår på öppenklassnivå, förutom att jag lät det ligga lite kortare tid. Största delen av hans spår var lagt i lövskog, dessutom var det stora ytor med sank mark och mycket vatten. Nu passade jag också på att börja träna uppletande av spåret i sökruta (25x25), vilket krävs i ö.kl. i och med de nya regler som tillkommit fr.o.m. i år. Det vållade honom inga problem, däremot höll han idag ett högre tempo än han brukar och jag tror att det berodde på att han helt enkelt var för taggad i pur glädje över att få börja viltspåra igen! Han jobbade också genomgående med huvudet högre än han brukar, så det kan ha varit så att den kortare liggtiden bidrog till att han blev lite för nochalant i sin spårning. Spårtid sammanlagt 16 minuter, vilket är en något snabbare tid än vad han brukar göra. 


Där är ju klöven! Nu gäller det att dra hårt, så att snöret lossnar från trädet och om det inte funkar så får jag väl helt enkelt bita av snöret!

                                  Vilket håll ska vi gå åt?

                                    Mot bilen!

När det sedan var Isas tur hade jag från början tänkt att hennes spår skulle likna Dichos, men stora vattenmängder inne i tallskogen tvingade mig att par gånger att ändra kurs, så därför blev hennes spår något kortare än Dichos och lite mer kringelikrok. I stort spårade Isa bra och sin vana trogen ringade hon sig bakåt vid några av vinklarna, för att förvissa sig om att hon var på rätt spår. Med sin långa pälslängd (snart tid för klippning, har väntat för att platsliggningen i lydnad inte ska försvåras av att hon fryser om magen) fastnade hon några gånger bland taggiga buskar, men när hon väl hittat ut ur snårigheten fortsatte hon nosarbetet som om inget hade hänt. Nu sover de två spårhundarna så gott - nöjda efter förmiddagens arbetspass! Jag får nog medge att jag också känner mig lite småtrött efter all motion och massor av skogsdoft!


       Här mitt bland kvistar och snår hittar jag min klöv!

Imorgon ska jag ta mig in till Malmös nya mässhall, som helt nyligen öppnat sina portar för allmänheten och det ska bli kul att få inviga anläggningen med att få se 17 perrosar i ringen på Malmöutställningen. Jag hoppas också kunna tajma in med lite tävlingslydnad, dessutom lär det väl också bli en del shopping! Mitt besök i år blir utan hund, för Dicho som är helt nerklippt platsar inte i ringen med sin snaggade päls.

Gratulerar till utställningens BIM (Shandi) och BIR (Zigge)!

Mona Kjernholm och Fira i aktion i elitklassens lydnad. Vilken härlig följsamhet och fin kontakt hund och förare visar upp!
 

Dicho, denna underbara snart tre-åriga perrohane har till min stora gläldje och överraskning (visste hans resultat, men hade dålig koll på andras) blivit ÅRETS PERRO i viltspår! Han får därmed ytterligare en merit till förra årets fina framgångar!

Ja, vad ska jag säga om denna fantastiska perrokille - här visar han ännu en gång vilken kapacitet han sitter inne med i just nosarbete! Han visade sig redan från det att vi startade med viltspår i höstas vara en riktig naturbegåvning och förutom en liten formsvacka i slutet av hösten, så har han successivt utvecklat sin spårförmåga under varje spårning och efterhand kunnat klara allt större svårigheter. Dessutom är han spårnoga, fokuserad samt följer spåret i ett lagom och mycket behagligt tempo.


                       Så här glada är vi över utnämningen - Årets perro!
            
Dicho med sitt vandringspris - där står redan Isas namn och nu är det alltså hans tur!

Här följer en liten bildkavalkad på honom i skiftande pälslängd och under olika årstider.









Jag blev så otroligt glad när också Isa lyckades bra i kategorin - Årets lydnadsperro. Dessutom klämde hon in sig på en fjärdeplats i viltspår, vilket också är kul! Hennes träning i tävlingslydnad började ganska sent, n.b. strax efter att hon fyllt fyra år. Dessförinnan inriktade jag mig framförallt att träna henne på spår av olika slag och sökarbete.  

Det visade sig ganska snart att hon älskar att träna lydnad och i sin iver att bli belönad med sina favoritbollar så är hennes träningpass alltid något att se fram emot efter t.ex. en intensiv dag på jobbet. Hennes träningsglädje och härliga energi smittar gärna av sig på mig och om jag någon gång känner mig lite trött och hängig, så får jag förnyad energi av att se hennes glada kroppsspråk och entusiastiska attityd när vi tar oss an olika lydnadsmoment.

Vi är just nu i färd med att träna in tvåans moment och där återstår en del innan hon har greppat allt fullt ut, men hon är förhoppningsvis på god väg! Träningstävlingen för några veckor sedan var otroligt nyttig och även om den visade att det finns en del brister, så var hon glad, positiv och förväntansfull inne på tävlingsplanen och den här härliga attityden hoppas jag att hon ska behålla i framtiden! 

Nedan kommer också några bilder på Isa.

 






Nu har Mats och jag precis kommit hem efter en mycket trevlig helg i Örebro. Under söndagen hade ett trettiotal perroentusiaster samlats för att delta i perroklubbens årsmöte, som i år var förlagd i Svampen och precis som det låter så är det en hög svampformad byggnad med utsikt över hela staden!

Idel perrofolk:





Efter mötet var det sedan dags för prisutdelning i "Årets perro" och först ut var jag för att ta emot Dichos pris!
 
Mr Lydnad - Johan med Tova!

Monika som ännu en gång fick brukslydnadsutmärkelsen!

För övrigt blev Aqualines Jaraco Årets perro i utställning, medan agilitypriset hamnade hos Tasseriet! GRATTIS till er alla!

Efter en god lunch blev det så dags för en föreläsning av Lars Fält om hundars rädslor och mentalitet. Intressant och tänkvärt! Sedan hade klockan hunnit att bli mycket och vi skåningar var tvungna att snarast påbörja den långa bilresan söderut! Tack för ett trevligt arrangemang och det var så roligt att träffa er alla!

Ett stort tack också till Petra och Ronny med familj för er gästvänlighet och för trevligt umgänge! Som avslutning kommer här några bilder på deras söta perroflickor Merci och Ester!


 

Idag lördag har min brukshundklubb Lomma haft ett utbyte i lydnad med Landskrona BK. I helt fantastiskt vårväder for jag och Isa imorse iväg till deras fina anläggning i Saxtorp, för nu var det alltså deras tur att ansvara för träningstävlingen medan det är vår tur om 14 dagar. Det känns verkligen bra att så här tidigt på våren få lite mer inblick i vilka moment som sitter på tävlingsbanan och vilka som vi behöver jobba ännu mer med!

Vi var sammanlagt ett tiotal hundar i olika klasser och i tvåan var det totalt fyra hundar. I den inledande platsliggningen kändes Isa lugn och fin när hon lade sig ner - kanske lite ivrig vid själva läggandet, då hon kastade sig ner på mage före mitt kommando. Hon började med haktryck och efter en stund tittade hon upp för att sedan återigen lägga sig med hakan mot marken, men utan förvarning reste hon sig plötsligt upp när det återstod ca. en minut och stod kvar på sin plats och såg allmänt förvånad ut. Eftersom det var träning så gick jag genast tillbaka för att lägga henne ner igen! Irriterande - nu får jag ta tag i det här momentet ännu en gång och precis som i början av hösten träna det i tid och otid med mycket störningar och ofta i grupp tillsammans med andra hundar. Dessutom ska jag jobba för att hon ska tycka att det är ett toppenkul moment, genom att belöna henne med roliga leksaker och ge smaskiga belöningar i olika former!

När det sedan är Isas tur för fritt följ så låter jag henne gå in på planen utan koppel, med målet att hon ska vara alert redan från början. Det tycker jag lyckade ganska bra (9 p), förutom att hon snusade en gång på marken så hade hon bra fokus på mig. Däremot behöver jag vara ännu noggrannare med att rikta min blick mot en bestämd punkt i vändningarna, för jag gick lite snett vid något tillfälle. 



När det sedan var dags för läggande under gång, så kom Isa snabbt ner på mage (9,5 p). Möjligen tog hon ett litet steg framåt innan hon genomförde momentet. Därefter följde inkallande och när hon hörde mig ropa for hon iväg som ett skott och satte sig snyggt vid min sida (10 p). Bra jobbat!

Sändande till rutan - ett moment som jag från början hade tänkt att stå över, eftersom hon behöver mer träning. Men på plats ändrade jag mig och bad istället Lena att lägga in den matta som jag brukar använda under träningen. Vad hände då? Istället för att springa rakt in i rutan som hon brukar, så svängde hon ut för långt åt vänster där hon hittat ett litet kornblått föremål som någon tappat på marken och när hon därefter tar sig in i rutan så stannar hon lite för långt bak (5 p med frågetecken). Just detta moment brukar Isa tycka är kul, men idag tappade hon fokus!

Sedan följde apportering (5 p) och i ettan tyckte hon det var ett mindre roligt moment, som hon mest genomförde för att göra mig nöjd - kan faktiskt hålla med henne om att det var trist att bara sitta still och hålla en apport i munnen i 5 sek! Numera ska ju apporten kastas 10 m ut och det verkar hon tycka är något roligare - fast jag vill ha henne ännu mer taggad och sedan ska jag också se till att hon inte tuggar precis före ingången vid min sida!

Fritt hopp över hinder gick riktigt, riktigt bra med tanke på att hon på den senaste inomhusträningen och även några gånger senare i veckan varit tveksam vid tillbaka-hoppet (har aldrig hänt tidigare - inte alltid att man förstår vad en hunds beteende beror på?) Sedan avslutade hon med fjärrdirigering (5 p), vilket är ett moment som också behöver mer tid! Senaste träningen spikade hon den utan att förflytta sig ett dugg framåt, så jag bestämde mig för att också testa det momentet. Idag så rörde hon sig dock lite för långt framåt, för att jag ska vara helt nöjd. Jag ska nu fortsätta att lägga in dagliga träningspass före hon får sin mat, för i sin iver inför måltiden så har jag fått fram en härlig energi i momentet. Nu gäller det också att få henne ännu mera stabil, så att hon varje gång kan hålla sig kvar på den ursprungliga platsen.

I stort är jag ganska nöjd med dagens insats av Isa och framförallt så verkar hon tycka att det är kul inne på tävlingsplanen och det är en känsla som jag hoppas att hon ska behålla framöver! Nu gäller det att få ordning på de moment som hon fortfarande är osäker på samt att få henne säkrare i moment med hög koeff som ger viktiga poäng, t.e.x. platsliggning och rutan.

Vad har då Dicho hittat på under den senaste tiden? Jo, honom har jag sakta byggt upp efter en lång och för honom ganska trist sjukdomsperiod, så nu har tratten åkt av helt och hans motionspass har blivit längre och längre. Jag har också börjat träna honom så smått i både viltspår och lydnad. På tisdag startar vårens lydnadkurs med ett teoripass för oss tvåbenta och da´n därpå är det hundarnas tur att bli drillade - sedan pågår kursen till maj-månad med ett träningspass per vecka. Det ska bli riktigt kul att komma igång med Dichos träning fullt ut igen!

Avlutar med ett otroligt bra handmålat porträtt av Dicho, som Åsa har skickat - tack för den fina presenten! Konstnären som hon har anlitat har målat av honom från följande foto och visst är det likt!