isaodicho

Bara bra och nu börjar hon bli alltmer varm i kläderna ... menar förståss pälsen. Emellanåt kan det hända att hon bli lite väl uppspelt och då skäller hon samtidigt som hon kastar sig framåt mot Isa eller Dicho och då kan man riktigt se på dem båda två att de tycker att det lilla yrvädret tar sig aningen för stora friheter. Speciellt Dicho, som är Lilys stora favorit, kan se lite fundersam ut när hon ger järnet fullt ut.


                              Världens sötaste Lily! 


                                      Sluuurp!

                               Vem kommer där?

                            Storebror Dicho ... Vad gör han?

Lilys nattsömn har varit förhållandevis bra sedan vi kom hem, fast imorse vaknade hon redan kl. 5.00 då hon var tvungen att uträtta sina behov. När det var gjort somnade hon om igen och jag var inte sen att också inta sovläge. Hennes matintag har gått något bättre idag och jag har prövat att inte lägga i hela ransonen i skålen direkt, utan istället låtit henne få några mindre portioner per gång och då har det fungerat betydligt bättre.


                                     Sötnosen

                                      Fullt ös!

                                Undersöker utemiljön!

Förutom att hon tillbringat en hel del tid i trädgården, så har vi under eftermiddagen också tagit en tur med bilen till djuraffären. För att Lily skulle få sin dagliga dos av social träning och för att träna henne i att åka i sin bur samt naturligtivs också för att inhandla lite hundsaker (bl.a. två matskålar på metallställning). Det märks att hon har god vana av att färdas i bil, för det är inga som helst problem! Hon gnällde lite inledningsvis av att vara instängd i buren, men tystnade snart för i den har hon ju ofta sovit under de här dagarna. Kunde inte låta bli att även köpa en liten leksak - en färglad, mjuk och tuggvänlig boll. Den lekte stumpan intensivt med medan jag betalade och innan vi gått därifrån hade hon också hunnit att charma personalen så att de bjöd henne på godis. Precis innan det var dags att gå därifrån trycktes hennes off-knapp ner och hon lade sig ner mitt på golvet för att vila. Gullepluttan!

 
                                    Fortsättning följer senare!  

Från att det söndagen före studentdagen varit ett riktigt busväder med enorma mängder av regn, så slog vädret mirakulöst nog om lagom till måndagseftermiddagens studentfirande då det infann sig en ljuvlig högsommarvärme!

Vår älskade Maribel! Här redo för det stora studentäventyret!

                               
I sällskap med släkt och vänner mötte vi sedan upp henne på skolgården. Sedan for hela hennes klass iväg på en rundtur genom Lund med utsikt från ett lastbilsflak.

                                    Syskonkärlek


Från studentfesten:

                                         Mingel 


                                   Musik-underhållning

                                    Present-öppning

Vilken fantastisk studentdag det blev - minnesrik, känslosam och så rolig!                            

Om jag ska skriva om olika händelser från vårt liv i kronologisk ordning så skulle jag nu egentligen berättat om Maribels student, men eftersom fotografen Nina har lovat att skicka sina bilder i helgen så jag återkommer jag om detta senare!

Istället kommer här spännande hundinfo: Nu har vi äntligen hämtat familjens lilla nytillskott Lily (döpt av Mats efter hans farmor o vad passar bättre när uppfödaren driver en blomsteraffär). Sötnosen är nu inne på sin tionde levnadsvecka (född 7/4) och är en av två tikar i en kull på sammanlagt sex valpar efter Manne (Bibords Ambar) och Nessie (La Sirenita`s Lunaria). 



För att ta det hela från början så bestämde vi oss för att resa iväg till Dalarna och La Sirenita´s redan i torsdags - en dag tidigare än vi från början planerat. När Mats äntligen avslutat sin arbetsdag så stuvade vi in oss i bilen för att påbörja den 60 mil långa resan norröver. Vid framkomsten hade det hunnit att bli natt och efter att vi snabbt installerat oss på boendet somnade vi in för att få oss några timmars sömn innan det var dags att träffa underverket. 


                                    Anneli o Lily

                                       På upptäcksfärd!

Uppfödaren Anneli och hennes systrar driver en charmig blomsterhandel mitt i Smedjebacken och där bland all blomsterprakt och i en miljö full av både kunder och personal sov vår lilla lilja (oberörd av allt liv och rörelse runtomkring henne), så söt som en chokladpralin!




Sanna med den alltid lika pigga och glada dottern Signe

Efter några timmars trevlig samvaro med uppfödarsystrarna så blev det så dags för hemresa, men först lunch på hamnkrogen. God mat och en underbar utsikt över vattnet samt en sovande sötnos under bordet med mina fötter som huvudkudde blev en fin avslutning på en härlig vistelse i S-backen!





Hemresan gick toppenbra och Lily pep inte en enda gång när vi for iväg, däremot "pratar" hon mycket och då är pipet ett av flera sätt att uttrycka sig på. Annars sov hon så gott mesta tiden av resan - antingen i min famn, på sin fäll eller i sin bur utan tak. Dessemellan hann hon också hitta på lite bus och hoppade runt i baksätet och bet i lite av varje, för att en stund senare rasa ihop i en enda hög och somna in så gott. Några gånger mellan stoppen under resans gång var hon extra ljudlig och när vi stannade och jag satte henne på marken så gjorde hon genast sina behov, vilken duktig tjej som redan säger ifrån så bra!


                                        Crazy dog!

Koppelstrul:


 

Under resan fick Lily sina två sista måltider för dagen och hon är ju precis som du sa Anneli lite kinkig med maten. Visserligen åt hon båda gångerna, men inte med någon glupande aptit direkt! När färsfodret som var nerblandat i torrfodret var slut avtog också henne intresse för maten alltmer, så jag hoppas nu att Dicho och Isas stora matintresse ska smitta av sig!


                                 Vacker vy genom Dalarna! 

När vi så äntligen kom hem hade klockan hunnit att bli 23.00 och vi lät hundarna inledningsvis träffas på lite mer neutral mark. Lily var vid första mötet ganska skeptisk till Isa o Dichos nyfikna nosar - hörde t.o.m. en och annan morrning från henne, men idag går det bättre och just nu ligger Dicho och Lily vid mina fötter och vilar sig och nyss var de ute i trädgården och jagade en boll. Dicho är för övrigt betydligt mer intresserad av henne än jag trodde han skulle vara, för när han tidigare träffat valpar så har han varit relativt ointresserad och mer behandlat dem som luft. Dessutom är han så lugn och fin när han närmar sig henne och man riktigt ser hur bra han är på att läsa av hennes kroppsspråk och hennes signaler. Isa närmar sig också Lily försiktigt varje gång, men man ser att hon i egenskap av de fyrbentas ledare också har som uppdrag att fostra och kan därför inte alltid helt koppla av för att hon vill ha lite koll på vad det lilla yrvädret hittar på. Fast idag har även deras relation blivit alltmer avspänd, så inom det nämaste lär de nog ha hittat varandra fullt ut.

Hemmavid:

                      Får jag gå in?

                      Bollspel med ...

                            Dicho

Efter hälsningsceremonin var över blev det så sovdags och jag satte då bilresans bur nedanför min säng och medan jag läste morgontidningen somnade Lily in och sov sedan till kl. 7 imorse, vilket jag tycker var mycket bra för att vara första natten i sitt nya hem! Vi har nu hunnit med några rundor i trädgården samt ätit frukost och nu sover hon som sagt var så gott vid mina fötter.  

Lite senare idag ska vi ta oss en koppelpromenad, för Lily är inte direkt överförtjust i det röda snöret som hänger ovanför henne huvud. Det visade hon tydligt igår när hon gärna stretade på fel håll när kopplet var på, för att något senare bita i det i ren protest. Så redan nu har hon hunnit att visa att hon är en bestämd liten dam som gärna vill vara med och bestämma! Det är ju bra med mycket vilja och envishet i olika slags aktiviteter, så det hoppas jag att hon ska få användning av i bl.a. framtida viltspår!


                                  Sötnosen Lily

Nu är det slutskrivet för idag, men jag lovar att det snart kommer nya rapporter från Lily och från oss andra i familjen!  
    

Jo, då efter flera veckors tystnad nu kan man ju tro att vi helt har gått under jorden, men nej då - det har tvärtom varit fullt upp! Det har som alltid till en viss del handlat om hundarna, men för min del har det också varit sluttampen på ett läsår med mycket betygsättningar. Dessutom är vi nu mitt uppe i förberedelserna av Maribels studentfirande. Redan i måndags startade hon upp med en studentbal och en vecka senare blir det så dags för själva studentdagen.


Balens drottning! ... (och en och annan kung - så tänkte förmodligen alla föräldrar om just sitt barn)!

Vilket stiligt par - Calle o Maribel!

Efter några veckor med intensivt skolarbete får Maribel nu äntligen några dagar att vila upp sig inför sommarjobbet i en lanthandel precis intill vår sommarstuga. Om bara det blir en varm och skön sommar kommer hon säkert att kunna varva jobb med både sol och bad. Åh, vad jag längtar till slutet av nästa vecka för då börjar också min efterlängtade sommarledighet! 

Själv har jag i skrivande stund precis avverkat studendagen på gymnasieskolan där jag jobbar och efter att ha varit igång från tidig morgon till sen kväll känner jag mig just nu ganska mör! Hundarna har varit med Mats hela dagen (han kommer att ha semester en vecka) och deltagit i allt från att klippa gräsmattan till att köra och hämta tält. Dessutom har de hunnit med en lång och skön promenad med husse.

Inemot kvällen gick vi alla en sväng runt mossen och då tittade faktiskt solen fram en kort stund. Jag tog tillfället i akt och passade på att ta några bilder när vi pausade precis intill en av dammarna.


                             Svalka under trädets skugga!

        Gruppbild - Dicho räck inte ut tungan mot fotografen!

                               Vad händer i dammen!

                         Ett nyfiket svanpar närmar sig!

Efter den här korta skrivpausen, så måste jag nu fortsätta med det som ska fixas till måndagen! Imorgon ska tältet sättas upp och sedan kan jag börja förbereda dukningen, så nu får vi hoppas att vädergudarna är nådiga med oss. Senaste tiden har det varit många dagar med ostadigt väder och med tanke på alla festligheter som planeras utomhus den här tiden på året, så vore det ju toppen om vi åtminstone kunde slippa regn och rusk!

Hoppas ni nu alla får en skön inledning på sommaren! 

Hallå, här kommer lite nytt från mig - Dicho! Först vill jag berätta lite från onsdagen den 9 maj - dagen efter min födelsedag. Natten har varit lite orolig för efter att igår firat med att smaska i mig av Maribels goda pannkakor, så blev min mage några timmar senare uppblåst som en spärrballong.


                Åh, vad det luktar gott!

                                  Varsågoda!

                                   Klara-färdiga-gå!

Jag mumsar i mig fort, men det är inget mot Isas glupska aptit!

Efter att jag gnällt så högt som jag bara vågade för att inte väcka hela huset, så vaknade äntligen min matte efter en stund och förstod genast min besvärliga situation. Trots att det var becksvart ute i trädgården, så rusade jag rakt ut i den och lättade på trycket! Ah, vilken lättnad och sedan kunde jag somna in igen! Matte däremot beklagade sig på morgonen därpå att hon hade haft betydligt svårare att komma till ro och kunna somna om! Jag tror det också kan bero på att hon har haft lite för mycket att tänka på den senaste tiden, för jämnt och ständigt sitter hon och rättar en massa elevarbeten och prov. Hon säger ofta att: Det är tur att jag har mina härliga hundar, som ger mig annat att tänka på samt ser till att jag får röra på mig och regelbundet komma ut i friska luften på sköna och stärkande promenader. Fast jag har egentligen inget emot att hon numera alltsomoftast sitter i soffhörnet och arbetar, för då kryper jag gärna upp bredvid henne och myser, blir klappad och kliad bakom örat.  

Dessemellan hinner jag också med en del träning och på kvällen var det sedan dags för avslutning på min lydnadskurs. Vi jobbade två och två och drog igenom ettans program - där det fortfarande finns en del moment som inte sitter fullt ut, men det som gick allra bäst var min favoritgrej linförighet. Det momentet tränar jag ofta och gärna - under varje promenad brukar det bli ett litet pass och för att matte ska bli påmind om att jag går bredvid henne så ser jag till att allt emellanåt söka ögonkontakt med henne. Gör jag det riktigt bra så brukar det alltid vankas belöning av något slag! 

Torsdagen den 10 maj kommer husse och matte hem samtidigt och när de en stund senare packar ner två stora badlakan i en väska, så förstår jag att något riktigt kul är på gång. Bad!! När vi kommer fram till den lilla insjön så springer jag som alltid rakt ut i sjön och började simma (min goda form från förra året verkar hålla i sig) ut och in - om och om igen. Matte som suttit ner i gräset en stund och njutit i solen tar nu fram vattenapporten och då blir det ännu mer fart på mig kan ni tro! Jag hinner att avverka hiskligt många simtag innan det är slutbadat för den här gången! 

Hur går det då för badkrukan Isa? Hon verkar var lika feg som förra året och visst gillar hon att leka och jobba i vatten, men så fort tassarna tappar kontakten med bottnen så blir det tvärstopp. Jag hör matte smida planer på att hon i år ska inhandla en flytväst med handtag på och med hjälp av den hålla Isa flytande när hon når det kritiska simdjupet. Vem vet - det kanske funkar! Det skulle ju vara kul om också Isa kunde hänga med på mattes och mina simturer i sommar!

Dagen därpå är fredagen den 11 maj och då får Isa och jag hänga med matte och husse till stan och göra en del ärenden. Matte ska bl.a. hämta sin nya telefon i Telenorbutiken och på dess dörr finns det en stor stoppskylt som förbjuder hundar att följa med in, men Isa och jag lyckadas tydligen att charma personalen för rätt som det är viftar de in oss för att göra matte och husse sällskap.

När vi är klara med allt så tar vi oss tillbaka till vår bil, för att åka hem och njuta av fredagskvällen och sist men inte minst - äta Isas och mitt sista mål för dagen. Vad händer då? Jo, matte hittar inte sina bilnycklar och hon tömmer ut allt som tömmas kan - väskor, kassar och fickor. Ingen nyckel någonstans! - Det har aldrig hänt förut, utropar en märkbart irriterad matte!

Just då dyker Hector upp på väg hem till en kompis och husse kastar sig snabbt upp på hans cykel för att ta sig tillbaka till telefonbutiken och med hjälp av personalen genomsöka hela golvytan. Nyckeln är som bortblåst! Sedan ringer matte Maribel, som lovar att snarast ta bussen till stan och komma till oss med en reservnyckel. Kul med lite hålligång och mitt i all röra så dyker det också upp en gammal arbetskamrat till matte och nu utbryter ett otroligt kacklande!

Medan vi väntar har vi ändå ganska mysigt där vi alla fyra sitter på en träbänk och tittar på en massa människor som passerar förbi. Jag har mycket bra överblick på allt som händer runtomkring oss, för jag sitter uppe på bänken alldeles bredvid matte. Vilket är bra på alla sätt och vis för då kan hon också klia mig så mycket hon vill -åtminstone med sin högra hand, för hennes vänstra har ännu en gång börjat rota i handväskan och plötsligt hör jag ett glädjetjut- nyckeln är hittad! Den hade letat sig ut i fodret genom ett litet hål som inte har funnits där innan! Hem till - hem ljuva hem!!
  
 
Här kommer ett nytaget foto på mig som tre-åring!

Nu närmar sig födelsedagen för mina två underbara perros Isa och Dicho - båda fyller år i början av maj månad! Hipp, hipp, hurra... Isa fem år och Dicho tre år! Vilka härliga år vi har haft tillsammans så här långt och jag hoppas innerligt att vi får många, många... fler!

Hur började då min familjs liv som förstagångshundägare och perrofreaks? Ja jag har ju ända sedan jag var i 7-årsåldern, då jag bodde i min uppväxtstad Västervik, önskat mig en hund! Men eftersom min mamma i egenskap av fyrabarnsmor inte var beredd att ta sig an en liten hundvalp också, så fick jag nöja mig med en mängd andra djur (kanin, hamster och pappegoja m.m.). Dessutom ägnade jag mycket av min fritid i ridstallet, så mitt djurintresse blev i alla fall väl tillgodosett! Kring fjorton tog jag saken i egna händer, då jag och en kompis lyckades att övertyga några grannar att deras schäfrar behövde mer stimulans och träning än deras ägare hann att ge dem. Sagt och gjort - jag och min kompis Gun anmälde oss till närmsta brukshundklubb och deltog sedan flitigt i både spår- och lydnadsträning. Några år senare mattades mitt intresse avsevärt och när gymnasiestudierna började tog andra fritidsaktiviter överhand! Grannarna och tillika hundägarna blev naturligtvis otroligt nöjda med sina hundar, för efter några års intensiv träning med Gun och mig var de båda dogsen mer vältränade och betydligt lydigare än de någonsin varit!

Många år senare fanns fortfarande min önskan om en egen hund kvar, medan Mats som aldrig haft hund eller varit speciellt intresserad var mycket mer tveksam till ett hundköp! Maribel och jag slog då våra kloka huvuden ihop - här skulle det krävas kvinnlig list för att få honom med på noterna! Hector däremot var redan positiv till en liten valp i familjen - efter att han gjort valptestet och suttit bland ulliga perrovalpar i flera timmar utan att få några som helst allergiproblem, vilket han tidigare kunnat få i kontakt med andra hundraser. Under några år drog vi sedan med Mats på flertalet valputställningar och efterhand kunde man märka att han så småningom började att mjukna något efter att ha träffat så många underbara och söta små valpar. Dessutom var han nog också vid det laget ganska trött på att ränna iväg med oss på en massa utställningar!

Sommaren 2007 kom så Isa (Eyeball´s La-X-Isadora) in i vårt liv och redan som liten valp var hon ett riktigt energiknippe. Jag minns att jag under vår semestervistelse i sommarstugan umgicks med en kusin som också blivit med valp - en golden retriever. Den var så långsam och sävlig jämfört med Isas lite mer uppskruvade tempo, då hon for runt som en virvelvind - fylld av livs-och upptäckarglädje! Än idag har hon en härlig energi och glädjefull inställning till både träning och tävling. Isa älskar allt och alla och om någon tar sig tid att klappa henne, så kan hon aldrig få nog. Dessutom sitter hon inne med en enorm leklust, så om det är någon fyrbent som bjuder in till lek så är hon aldrig sen att kasta sig in i lekens virvlar! Hennes lekfullhet och träningsglädje har till stor del bidragit till hennes meriter genom åren (SE VCH, Årets perro i viltspår och LP1)!    


                                       Sockertopp

                                      På väg till Skåne!

                                           Lekdags!

Isa banade två år senare väg för perro nummer två, som också kom till oss i sommartid, n.b. år 2009! Från början var det tänkt att vi skulle köpa en tik till, men tiken som vi stått på kö för kom aldrig till världen! Vi hade nästan börjat tänka om och börjat ställa in oss på att den nya familjmedlemmen skulle få komma till oss längre fram i tiden, då jag plötsligt en dag (efter att Susanne H:s  tipsat mig) fick veta att en liten perrovalp hos Perro Rizados skulle kunna bli aktuell för oss. Det var en bedårande söt svart och vit hanvalp och efter att telefonen gått varm under några timmar, så bestämde vi oss slutligen för godingen Perro Rizados Dichoso som av oss fick namnet Dicho.  


                             Dicho endast två veckor gammal!  

                            På promenad med brorsan Teddy
                                                                    Foto: Julia Kriström
Tack, Åsa för att du för tre år sedan lyckades övertala oss att resa till Sthlm och hämta hem vår fina Dicho! Att det i slutändan blev en hanhund har vi aldrig ångrat! Han är en underbar familjemedlem, som älskar sin familj över allt annat! Jag är nog ändå den som i hans ögon står honom allra närmast och kärleken från min sida är är besvarad - var så säker! Dicho är en härlig och arbetsvillig hund att arbeta med och jag tränar honom i både spårning och lydnad. Framförallt i nosarbete av olika slag har han gjort bra ifrån sig och blev SE VCH samt Årets perro i viltspår 2011. Förra året blev också ett framgångsrikt år för honom i utställningsringen (SE UCH o DK UCH). Dichos signum är också hans stora föremålsintresse och allt som oftast ser man honom bära runt på något i munnen och varje gång man kommer hem så studsar han runt av glädje med en trasa eller något annat mellan tänderna!


                                        Sockersöt

I vattenarbete har Dicho visat framfötterna ända sedan han var liten valp och till skillnad från Isa (som älskar vattenlek, men inte gärna simmar) är Dicho en baddare i vatten. På somrarna brukar han och jag ta morgondoppen tillsammans och göra uppfriskande simturer innan det är frukostdags. I höstas klarade han också Sim- och räddningsprovet (S&R).

Något annat som han också gillar är att vara på resande fot och det verkar kvitta vilket transportmedel det handlar om bara det rör sig framåt - det kan vara allt från bil, buss, båt, tåg till spårvagn m.m. Han är oerhört duktig på att kunna koppla av i de mest stökiga och trånga miljöer. Jag minns särskilt den gången när vi under ett besök i den kungliga huvudstaden var ute på en nattlig bussresa tillsammans med Dicho. Han låg vid mina fötter och sov i djup sömn, när en taxichaufför missade sin väjningsplikt och körde rakt in i bussens frontparti. Flertalet passagerare som hade suttit och halvslumrat blev rejält uppskrämda och när sedan bussens motor började att ryka tog sig alla resenärer snabbt ut på gatan, för att kunna undvika en ev. motorbrand. Dicho däremot tog händelsen med jämnmod och ett stort lugn och så snart vi hoppat på en annan buss för att kunna fortsätta vår resa så lade han sig tillrätta och somnade om igen!

Vänskapen mellan Dicho och Isa har bara vuxit sig allt starkare genom åren. Inledningvis var nog Isa lite skeptisk till det ystra nytillskottet som plötsligt fanns överallt och som aldrig ville lämna henne i fred, men efterhand har han lyckats att charma henne - precis som han redan gjort med oss andra familjemedlemmar! Numera är de ett riktigt radarpar och Dicho älskar när Isa kommer ut till honom i trädgården, så att de kan jaga tafatt och rulla runt på gräsmattan!   

Avslutar med en stor GRATTIS-kram till mina älskade perros: 

                                          
                                               Isa

                                                  Dicho

Nu har jag avverkat ännu ett ett träningspass hos Mona och som alltid fick jag en hel del tips för den fortsatta träningen. Eftersom Isa behöver drillas en del i tvåans nya momenten, så fick hon ta hela timmen. Medan Dicho och Mats passade på att gå en långpromenad i skogen och det verkade lillkillen ganska nöjd med, men innan vi for hem så tog jag ett kort träningpass med honom också och då var han betydligt mer taggad än vanligt. Det här med konkurrens mellan hundarna är verkligen ett effektivt sätt att få dem ännu mer på hugget!

Här kommmer några av träningstipsen med utgångspunkt från Isa och där hon för närvarande befinner sig, men som också skulle kunna fungera för er andra!!

Var noga med att anpassa längden på träningen, så att de blir lagom långa utifrån om Isa är mycket ( längre pass) eller mindre (kortare pass) energisk.

Belöna oftare, för att förbättra kontakten ännu mer! (Hon ska inte tappa kontakt och fokus även om det dyker upp de mest oväntade och läskiga störningar).

Använd fler störningar, t.ex. ställ ut trädgårdsmöbler på gräsmattan och snirkla emellan dem, låt medhjälpare stå utplacerade lite här och där. Inte bara träna på träningsplanens mitt, utan också i dess utkanter där det ofta finns många störande inslag.

Tajma rätt belöning ännu bättre - godis (lugnande) eller boll (ger ökad energi).

Lär känna din hund före tävling! Hur förbereder jag den på bästa sätt? Den ena hunden är inte den andra lik! Isa: köra igenom hela programmet en vecka före träning, därefter öva på det som behöver tränas lite extra och dagen före tävling bara lek och stoj!

I god tid före tävling: några pass under tävlingsliknande förhållanden med alla moment kedjade, för att öva Isa på uthållighet och förbereda henne för kommande tävling.
 
Leka ännu mer med henne, för på sistone har hon varit mindre alert på träningarna än hon brukar vara, så nu gäller det att hitta tillbaka till energiknippet Isa!

Förankra de nya momenten ännu bättre i nya miljöer (vilket jag redan gjort, men det behövs ännu mer) och tävlingsliknade situationer (tur att träningsgruppen finns att tillgå varje måndag!)

Dessutom ska jag träna henne i att:  
Inte tugga på apporten (hon flyttar den i munnen ibland) på tillbakavägen, genom att bl.a. plocka isär momentet samt att också placera apporten en bit framför henne och förflytta mig snett bakom. Efter apportkommandot få henne att ivrigt komma upp vid min sida utan tugg. Jag har testat det några gånger och det har fungerat bra så här långt!

Få ingångar att bli ännu bättre (sätter sig snett ibland) både utan och med apport). Tillbaka till ruta ett med godis i hand: stor rörelse, liten rörelse, stilla hand, utan godis och slutligen utan hjälp.

Placera störningar bakom rutan, såsom en medhjälpare samt person+hund. Hon har vid ett tillfälle missat att stanna i tid för att hon rört sig mot en störning som just denna.

Vid fjärren har jag som kriterier att hon ska göra snabba lägganden och då är det viktigt att belöna rätt (inte vid 1,2,3 - utan pang rakt ner). 

Nu har vi haft några dagar på oss att träna utifrån de senaste tipsen, men eftersom jag skadade min vänstra hand i mitten på veckan så har vi först idag kunnat börja jobba med dem. Förutom att jag kanske borde kört ett något kortare pass för att bibehålla Isas härliga under hela passet, så tycker jag att det i stort gick bra. Jag lade in rutan och fjärren tidigt på passet och båda momenten fungerade riktigt bra. Dessutom brukar jag se till att om vi tränar med något som hon tycker är svårt inemot slutet av träningspasset, så ser jag till att hon får avsluta med något som hon gillar och som hon har lätt att klar av innan det är dags att avsluta och går från träningsplanen.

Apropå min tilltufsade hand, så vill jag bara tillägga att ni som tycker att ishockey och ridning tillhör de mest farliga sporter som vi kan utöva -  får nu tänka om! För på den här listan vill jag nu också lägga till hundsport, för i onsdags lyckades jag med konststycket att trassla in min hand i en spårlina och medan Dicho rörde sig på ett håll så stod jag kvar med handen insnurrad i linan. Aj, vad ont det gjorde - en nylonlina ger sår som påminner om en brännskada! Fast om jag ska se något postivt med skadan, så är det ju som ni förstår helt omöjligt för mig att uföra hushållssysslor som att diska och att tvätta golv m.m. Nu får istället resten av familjen ta tag i dessa sysslor, medan jag vilar mig i form! 

När det gäller Dichoponken har jag nu fått svar på Optigens test av det blodprov som skickades till USA för tre veckor sedan för ögonsjukdomen prcd-PRA. Det visar sig att Dicho är fri/clear, vilket naturligtvis känns toppen!

Dicho och jag har också hunnit att ta en shoppingrunda på stan. Han har varit med mig hos min frisör när jag klippte luggen och sedan var vi och handlade på torget. Dessutom har vi minglat runt på citys alla affärsgator och bara njutit i det fina vårvädret. När vi några timmar senare var på väg till bilen för att åka hem och jag sprang på en bekant och vi pratade och pratade ..., så passade Dicho på att lägga sig ner och vila en stund mitt bland alla lördagshandlande människor. Ja, här kan man snacka om bra passivitetsträning och som visar prov på Dichos förmåga att kunna koppla av trots allt liv och rörelse runtomkring honom! Här kan jag bara ännu en gång konstatera att: All träning är bra träning!

Efter en ansträngande shoppingtur, så gäller det att kunna relaxa ordentligt!

När det sedan var dags för Dichos sista motionspass för dagen blev det däremot inte lika lugnt och avkopplande! För när jag skulle ta hund och cykel över en väg, för att därefter bege mig på en efterlängtad cylkeltur i vårsolen runt mossen blev vi påhoppade bakifrån av en border colliehane av modell large. Den tog sikte på Dicho när den kom utfarande som skjuten ur en kanon från en närliggande trädgård!  

I röran som sedan följde med en omkullvällt cykel och ett virrvarr av hundar hann jag inte att placera Dicho bakom mig, för att sedan kunna skrämma bort angriparen. Min ilskna röst fick till slut hunden att  tveka och när sedan ägaren sent om sider ropade på den så lommade den iväg. Det var inte konstigt att Dicho blev lite skärrad efter att blivit påhoppad bakifrån, för själv fick jag också skrämselhicka när hanhunden dök upp från ingenstans!

När jag sedan påtalade för ägaren att det kunde ha gått riktigt illa om en bil kommit i samma stund som hans hund rusade ut på vägen, så svarade han med sluddrig röst: - Ja, då skulle den ha dött! Eftersom ägaren var kraftigt berusad (var på tillfälligt besök) och inte hade koll på sin hund som sprang vind för våg i trädgården, så var det ju inte så konstigt att det hände! 

Vi fick inga synliga besvär av händelsen, förutom att min redan skadade hand fick sig en smäll och började blöda. Dicho har förhoppningsvis tagit det som hände med ro, för när vi passerade trädgården på hemvägen såg han helt oberörd ut. Jag får väl så här i efterhand vara tacksam att vi inte korsade vägen i rusningstid, för då vågar jag inte tänka på vad som kunde ha hänt!

Hädanefter kommer jag förmodligen att vara mer uppmärksam när jag och krullisarna går förbi trädgårdar där jag vet att det finns hundar som vistas själva utan någon som helst tillsyn, för tänk så lätt det är att de hittar på dumheter och/eller jagar efter förbipasserande hundar som de tycker inkräktar på deras revir!

Nu har det blivit ännu en helg och idag när solen tittar fram och värmer så gott, så tänkte jag passa på att ägna mig en del åt trädgårdsarbete! Ett av dagens projekt blir att rengöra och olja in utemöblerna och det är ett ganska drygt jobb, för min vana trogen så tänker jag göra alla trämöblerna (åtta stolar i olika strl o en bänk) på en gång - så är det gjort! 

Efter att jag under morgontimmarna har varit på en långpromenad med hundarna så sover de nu så gott. Jag har också gjort ett par utskick med Isa in i rutan efter att vi kommit hem. Just nu har jag två rutor (en med plaströr o en med band) ute på gräsmattan och jag alternerar att skicka henne mellan det två rutorna - en stunds träning med den ena och sedan byte till den andra o.s.v. Det brukar hon tycka är kul och blir gärna lite extra taggad, för det blir hela tiden något nytt och hon vet aldrig när det är dags att byta ruta.

Vid rutan-träningen gäller det för Isa att hålla tungan rätt i mun!


                       Nu måste jag koncentrera mig!

        Kom igen Dicho, du behöver också träna på rutan!

Jag har också i träningen av rutan ersatt klickern med belöningsordet "japp", för daglig träning med detta moment har gjort att Isa börjat att stanna vid klickljudet även i andra moment. Som exempel har hon emellanåt haft lite tugg på tillbakavägen med apporten och då har jag börjat klickerträna henne när hon greppat den och då har hon stannat och stått helt stilla. 

Det verkar förresten som om tugget kommer när hon närmar sig mig och jag har därför jobbat med att bryta denna ovana, bl.a. genom att sätta mig på huk med ryggen mot henne efter hon greppat apporten och är på väg tillbaka. Med hjälp av en medhjälpare får jag då veta vad hon gör bakom min rygg och de senaste träningarna har hennes tugg varit som bortblåst - hon har haft full fokus på mig och varit ivrig att snabbt komma fram till mig för att söka min ögonkontakt. Jag hoppas snart att tuggandet ska försvinna helt även när jag jag arbetar med hela apporteringsmomentet!  

Nu har det hunnit att bli söndagkväll och efter några otroligt fina helgdagar med mycket sol och mycket utevistelse är både jag och hundarna så där skönt trötta som man blir av fint väder och mycket aktiviteter! Isa har varit med mig hela förmiddagen i Skäglinge där Helene samlat ihop ett tiotal perros, en lagotto och en border collie för träning i framförallt lydnad och i slutet hann vi också med att pröva på agility. Det är bara att konstatera att Isa tycker om all slags träning, för hon for iväg som ett jehu - över hinder och genom tunnel... Glad som en lärka!

Störningar från de andra hundarna är verkligen nyttiga, t.ex. måste jag säga att Isa var otroligt duktig när hon låg kvar på platsliggningen trots att en annan hund kom fram och nosade på hennes bakdel. Jag har sedan tidigare backat bandet rejält i detta moment och hoppas att det framöver ska fungera bra. Dagens prestation av Isa vittnar förhoppningsvis om att hon börjar känna sig säkrare i momentet igen.

Väl hemma så fick Dicho ett lydnadspass i trädgården och det var minsann inget fel på hans motivation! Han gick bra i fotgåendet (några sneda sättande, men f.ö. en härlig attityd), ställande under gång och fjärrdirigering (som han gillar o som tränats bredvid Isa före mat). Han hade dessförinnan haft mysiga timmar med Mats och Maribel - långpromenad med husse, hjälpreda i trädgårdsarbetet (många pinnar ska flyttas och tuggas på) och sedan promenad med lillmatte (som behövde röra på sig efter flera timmars skolarbete). Sedan följde han med mig på några ärenden med bil. Dicho älskar bilresor och han lägger sig alltid genast till rätta i sin bur och slumrar till tills vi är framme vid målet.



Hoppas ni nu får en bra vecka och till vi hörs igen - ha det så bra!

Min veckolånga ledighet börjar nu att gå mot sitt slut! Det har varit välbehövligt och skönt med långa sovmorgnar och att kunna ta dagen lite som den kommer. Det allra härligaste med att vara ledig tycker jag är nog ändå det är att slippa passa tider och bara kunna ta det såå lugnt under morgontimmarna! Visserligen har jag också haft en del rättningsarbete av elevers prov och arbetsuppgifter, men därutöver har det funnits en hel del tid för att vila upp mig och till träning med hundarna. 

Dessutom har vi under påskdagarna röjt i vår trädgård (de dagar som det inte snöade) träffat vänner, ätit goda middagar samt haft Maribel och Hector här på middag tillsammans med Calle och Amanda.


                                           Till bords!

                               Strategi inför äggpickningen!

                                   Maribel o Calle

Att döma av Amandas o Hectors glada miner, så blir man blir aldrig för gammal för att leta upp de godisägg som påskharen gömt i vår trädgård.

Till sin stora glädje hittar Dicho o Isa varsitt märgben!!


Därutöver har jag också tagit mig tid att träna hundarna i princip varje dag då jag avverkat åtminstone ett träningspass på brukshundklubben. Dichos lydnad går sakta med säkert framåt, medan Isas träning går lite upp och ner - jag hoppas i alla fall att snart få ordning på samtliga av tvåans moment! 



                                 Här är det Isa som drillas!

Hon är förresten sedan några dagar nyklippt och Dicho blev som alltid lika betagen av hennes vältrimmade och nyfriserade kropp. Det väckte heta känslor hos honom under några timmar innan han så småningom vande sig vid hennes nya look, så det verkar som om han (precis som tuppen i visan om Hönan Agda) föredrar Isa - spritt språngande naken.   


                                     Isa på språng!


                                  Dicho spanar!


En av påskdagarna for vi också på Konstrunda tillsammans med Marie och Lasse. Ett återkommande arrangemang här i vår södra del och i år så valde vi Mitten-Skåne. Dessförinnan åkte vi ofta till Österlen, men de senaste åren har vi försökt att variera oss så mycket som möjligt och då har vi upptäckt många nya besöksmål samt har fått se verk av en hel del konstnärer som vi inte har sett förut. Vårt första stopp blev hos konstnärsparet Katarina och Ronny Hård, för några år sedan blev jag hembjuden till dem i samband med att jag köpte en tavla av Katarina och nu var det dags för ett nytt besök! Här tittar Marie på några av hennes utställda alster.  

 
Jag är även förtjust i Ronnys tavlor. Lägg märke till det otroliga ljus som han har lyckats att återge i en av sina tavlor - som syns mitt emellan de två konstnärerna här nedan!

Efter några timmar utefter vägarna med många stopp, så blev det så dags för en efterlängtad fika! I Västra Strö (väster om Eslöv) hittade vi det här mysiga caféet med tillhörande heminredning- och trädgårdsaffär.



När vi därefter mellanlandat några timmar här hemma, så åkte vi vidare till Malmö och åt en fantastiskt god italiensk måltid på restaurang Epicuré. Restaurangen är värd ett besök - den kan jag verkligen rekommendera! Dessutom är personalen mycket trevlig, vilket till stor del bidrar till den trevliga atmosfären. Kocken bad mig t.o.m att komma ut i köket, för han ville vara säker på att min laktosfria kost skulle bli till min belåtenhet - det är minsann ovanligt på svenska restauranger!


En god fortsättning på påskhelgen och nu får vi hoppas på att våren snart bryter ut på allvar, för den senaste tiden har det verkligen varit i kyligaste laget!

Hur kan då livet för oss lundaperros se ut? Det får väl bli jag, Isa - äldst av familjens fyrbenta som startar med att berätta lite om mig själv! När nu äntligen vintern släppt sig järngrepp om oss (gillar snö och kyla, men det blir svårare med lydnadsträningen vintertid) så har det blivit det träningspass varenda dag både i grupp och i par med matte. Vi har idag kört igenom hela tvåans program inför helgens träningstävling och jag tror faktiskt att matte i stort var ganska nöjd med min insats! Fast platsliggningen tycker jag fortfarande är sådär och därför känns det bra att matte nu har backat bandet en smula och står närmare mig än hon brukar göra. Jag märker också att hon gör vad hon kan för att jag ska tycka att det är urkul att ligga där och inte göra något alls. Momentet är ju lite aktionbefriat om jag får säga vad jag tycker, men belöningen som ligger bakom mig är kul för jag vet aldrig vad det är eller var det ligger!



Jag fick också träna lite extra på rutan, för när matte testade att göra första utskicket utan matta så vimsade jag till det och började snusa på en av konerna. Aj aj, matte så inte särskilt munter ut, så här gällde det att skärpa till sig! När jag därefter provade ännu en gång, så förflyttade jag mig snabbt in i rutan och placerade ena framtassen direkt på mattan så såg matte både nöjd och glad ut, vilket jag också blev när bollen med snöre plockades fram och jag fick kampa en stund med matte.  Fjärren gick ovanligt bra - snabbt upp i sittande och lika snabbt ner på mage. Lätt som en plätt! Ja, vad gör man inte för att matte ska bli på ett strålande humör, för då vankas det både belöningsboll och godis!

På morgnarna är det framför allt husse som som lotsar mig runt på promenaden och han har lite mer avslappnad attityd på hur det ska se ut! Vänster eller höger om honom har ingen betydelse bara jag inte drar! Om jag har tur så ser han inte när jag provsmakar på en och annan smaskig hästbajskula som finns uppdukat lite överallt på marken, men det gäller att svälja snabbt för annars trycker han ner hela näven i min käft och gröper runt för att fånga härligheten innan jag hunnit att pressa ner det i svaljet. Tack vare att vi nu är två krullisar så har alltså husse börjat att hänga med ut på morgonpromenaden och jag tror faktiskt att han tycker det är riktigt skönt att börja da´n med en nypa frisk luft även om han ibland kan se lite trött och butter ut!

Tiden då familjen, d.v.s. lillmatte Maribel är i skolan (går sista året på gymnasiet - lillhusse Hector bor sedan flera år i egen lägenhet) och matte o husse jobbar tar Dicho och jag igen oss inför eftermiddagens utevistelse och träning. Dicho är det numera ganska ok att vara tillsammans med - annat var det när han var liten valp för då vara han bara för jobbig! Han var precis överallt och lämnade mig aldrig ifred! När han var kring halvåret insåg jag att jag nog fick bli lite strängare och försöka hjälpa matte och husse med att fostra lillkillen. Han lärde sig ganska fort vem som av oss som är äldst och som ska bestämma mest och idag tycker jag faktiskt att jag lyckats riktigt bra med att få ordning på honom!

Nästa vecka börjar påsklovet och då ska Maribel och matte var lediga och det ska bli kul. för då brukar det hända en hel del roliga saker. Ja, då tänker jag inte på sådana märkligheteter som de tvåbenta hittar på när de under varje påskhelg stuvar in Dicho och mig i bilen och far runt och tittar på en massa tavlor och annat konstigt att pryda hemmet med (fast stoppen utefter vägkanten är ändå kul, för då vankas det fika, lunch i det fria och vi fyrbenta får fritt blås i någon skogsglänta), utan vad jag framförallt tänker på är roliga skogsutflykter och spårning i skog och natur.

Som slutkläm tänker jag nu också spränga in lito info om träningstävlingen, som idag gick av stapeln på hemmaklubben Lomma. Matte hade förutom min runda en hel del andra uppdrag som att vara tävlingsledare och domare, hon verkade ha mycket att tänka på! Jag skulle i alla fall in som sista hund i tvåan och efter att matte värmt upp mig med lite fritt följ och några lekfulla övningar blev det så min tur. Platsliggningen hoppade jag över, för nu har matte börjat om från början och då får jag vänta ännu en tid med den. Det började bra i fritt följ och jag höll en fin positition hela vägen, men när vi gjorde sista helt-om-halt, så stod det ett helt gäng med goa människor och tog emot oss och de var jag bara tvungen att nosa lite på. Oj då - att döma av mattes min var det inte så populärt! Senare hörde jag henne säga att hon hädanefter skulle lägga ut människor som störningar på träningsplanen istället för leksaker och det kan ju bli spännande att testa!  

Fjärren och rutan har gått mycket bra den senaste tiden, men idag så snurrade jag till det och ja vad ska man säga - det blir helt enkelt inte alltid som man tänkt sig. Rutan sprang jag rakt igenom och glömde stanna och på fjärren ville jag inte sätta mig upp. Hmmm! Jag hörde matte prata med någon om att vi numera jobbar så härt med platsliggningen, så att jag kanske ogärna vill lämna läggandet när hon ställer sig fem meter framför mig! Det kan nog ligga något i det hon säger! Jag hade i alla fall en positiv och glad attityd och det vet jag att matte gillar så nu kör jag vidare mot nya mål och i grund och botten tycker jag ju att det är galet roligt med lydnad, men man kan ju inte alltid ligga på topp! Nä, nu känner jag mig nöjd med skrivandet för denna gång, så nu får lillgrabben Dicho ta över!

Jag trodde aldrig att det skulle bli min tur! Hello, Dicho-lovers! Tänk, ändå vad tjejer kan snacka - bla, bla, bla! Det blev mycket om Isas lydnad - jag går ju också i träningsgrupp, så det så.! Hur det går? Ja, hyfsat utifrån mitt sätt att se det! Förutom alla nya trick som matte tycker jag ska lära mig, så finns det också så mycket trevligt att titta på! Där är några snygga tejer som jag gärna skulle vilja lära känna lite bättre, men matte har tydligen någon märklig idé om att när man på lydnadsplanen ska koncentrationen ligga på själva träningen och ingenting annat! I gruppen finns också en ung kaxig rottishane som jag inte heller får bekanta mig närmare med - inget att göra något åt för när matte har bestämt sig för något så får det bli så! Nu senast tränade vi förresten ställande under gång och det tycker jag gick riktigt bra - både framför matte när hon backade och vid hennes sida på kommando. 



Annars ser jag fram emot en vecka med ett och annat viltspår och annat kul eller att helt enkelt bara slappa i soffhörnet. Jag hoppas på att matte och husse någon kväll ska slå sig ner framför TV:n för titta på en bra lååångfilm, för jag älskar att ligga bredvid matte och bli kliad lääänge! Störtskönt! Husse är inte så dum på att klia han heller, men han bjuder sällan in mig till soffvärmen - utan där får jag som hundar får mest, hålla mig på golvet! Maribel däremot är det ordning på, för hon gillar att sträcka ut sig på golvet med en hund på varje sida - urmysigt!

Häromdagen for matte och jag iväg till en veterinär som skulle titta lite närmare på mina ögon - det är mycket som ska kollas på oss hundar! Ett prov med blod skulle ända till USA, så det lär väl dröja innan det svaret kommer! Ett annat (ögonlysning) blev klart direkt och det var helt ok, fast lite läskigt kändes det med ögondropparna som gjorde att de andra hundarna i väntsalen såg suddiga och konstiga ut!

Slutskrivet av mig, för nu vill matte lägga ut texten på bloggsidan! Vi hörs senare!


                      Från oss till er - en riktigt Glad Påsk!   


  
 

Nu är det helg igen och eftersom båda min hundar nu är pigga och krya, så kunde jag inte låta bli att åka till skogen och lägga viltspår. Mats följde med som, domare, fotograf och snitzelnerplockare och både vi och hundarna njöt i fulla drag av det fina vårvädret! Det var visserligen inget solsken, men milt och skönt väder.

Dicho fick gå ett fullängdsspår på öppenklassnivå, förutom att jag lät det ligga lite kortare tid. Största delen av hans spår var lagt i lövskog, dessutom var det stora ytor med sank mark och mycket vatten. Nu passade jag också på att börja träna uppletande av spåret i sökruta (25x25), vilket krävs i ö.kl. i och med de nya regler som tillkommit fr.o.m. i år. Det vållade honom inga problem, däremot höll han idag ett högre tempo än han brukar och jag tror att det berodde på att han helt enkelt var för taggad i pur glädje över att få börja viltspåra igen! Han jobbade också genomgående med huvudet högre än han brukar, så det kan ha varit så att den kortare liggtiden bidrog till att han blev lite för nochalant i sin spårning. Spårtid sammanlagt 16 minuter, vilket är en något snabbare tid än vad han brukar göra. 


Där är ju klöven! Nu gäller det att dra hårt, så att snöret lossnar från trädet och om det inte funkar så får jag väl helt enkelt bita av snöret!

                                  Vilket håll ska vi gå åt?

                                    Mot bilen!

När det sedan var Isas tur hade jag från början tänkt att hennes spår skulle likna Dichos, men stora vattenmängder inne i tallskogen tvingade mig att par gånger att ändra kurs, så därför blev hennes spår något kortare än Dichos och lite mer kringelikrok. I stort spårade Isa bra och sin vana trogen ringade hon sig bakåt vid några av vinklarna, för att förvissa sig om att hon var på rätt spår. Med sin långa pälslängd (snart tid för klippning, har väntat för att platsliggningen i lydnad inte ska försvåras av att hon fryser om magen) fastnade hon några gånger bland taggiga buskar, men när hon väl hittat ut ur snårigheten fortsatte hon nosarbetet som om inget hade hänt. Nu sover de två spårhundarna så gott - nöjda efter förmiddagens arbetspass! Jag får nog medge att jag också känner mig lite småtrött efter all motion och massor av skogsdoft!


       Här mitt bland kvistar och snår hittar jag min klöv!

Imorgon ska jag ta mig in till Malmös nya mässhall, som helt nyligen öppnat sina portar för allmänheten och det ska bli kul att få inviga anläggningen med att få se 17 perrosar i ringen på Malmöutställningen. Jag hoppas också kunna tajma in med lite tävlingslydnad, dessutom lär det väl också bli en del shopping! Mitt besök i år blir utan hund, för Dicho som är helt nerklippt platsar inte i ringen med sin snaggade päls.

Gratulerar till utställningens BIM (Shandi) och BIR (Zigge)!

Mona Kjernholm och Fira i aktion i elitklassens lydnad. Vilken härlig följsamhet och fin kontakt hund och förare visar upp!
 

Dicho, denna underbara snart tre-åriga perrohane har till min stora gläldje och överraskning (visste hans resultat, men hade dålig koll på andras) blivit ÅRETS PERRO i viltspår! Han får därmed ytterligare en merit till förra årets fina framgångar!

Ja, vad ska jag säga om denna fantastiska perrokille - här visar han ännu en gång vilken kapacitet han sitter inne med i just nosarbete! Han visade sig redan från det att vi startade med viltspår i höstas vara en riktig naturbegåvning och förutom en liten formsvacka i slutet av hösten, så har han successivt utvecklat sin spårförmåga under varje spårning och efterhand kunnat klara allt större svårigheter. Dessutom är han spårnoga, fokuserad samt följer spåret i ett lagom och mycket behagligt tempo.


                       Så här glada är vi över utnämningen - Årets perro!
            
Dicho med sitt vandringspris - där står redan Isas namn och nu är det alltså hans tur!

Här följer en liten bildkavalkad på honom i skiftande pälslängd och under olika årstider.









Jag blev så otroligt glad när också Isa lyckades bra i kategorin - Årets lydnadsperro. Dessutom klämde hon in sig på en fjärdeplats i viltspår, vilket också är kul! Hennes träning i tävlingslydnad började ganska sent, n.b. strax efter att hon fyllt fyra år. Dessförinnan inriktade jag mig framförallt att träna henne på spår av olika slag och sökarbete.  

Det visade sig ganska snart att hon älskar att träna lydnad och i sin iver att bli belönad med sina favoritbollar så är hennes träningpass alltid något att se fram emot efter t.ex. en intensiv dag på jobbet. Hennes träningsglädje och härliga energi smittar gärna av sig på mig och om jag någon gång känner mig lite trött och hängig, så får jag förnyad energi av att se hennes glada kroppsspråk och entusiastiska attityd när vi tar oss an olika lydnadsmoment.

Vi är just nu i färd med att träna in tvåans moment och där återstår en del innan hon har greppat allt fullt ut, men hon är förhoppningsvis på god väg! Träningstävlingen för några veckor sedan var otroligt nyttig och även om den visade att det finns en del brister, så var hon glad, positiv och förväntansfull inne på tävlingsplanen och den här härliga attityden hoppas jag att hon ska behålla i framtiden! 

Nedan kommer också några bilder på Isa.

 






Nu har Mats och jag precis kommit hem efter en mycket trevlig helg i Örebro. Under söndagen hade ett trettiotal perroentusiaster samlats för att delta i perroklubbens årsmöte, som i år var förlagd i Svampen och precis som det låter så är det en hög svampformad byggnad med utsikt över hela staden!

Idel perrofolk:





Efter mötet var det sedan dags för prisutdelning i "Årets perro" och först ut var jag för att ta emot Dichos pris!
 
Mr Lydnad - Johan med Tova!

Monika som ännu en gång fick brukslydnadsutmärkelsen!

För övrigt blev Aqualines Jaraco Årets perro i utställning, medan agilitypriset hamnade hos Tasseriet! GRATTIS till er alla!

Efter en god lunch blev det så dags för en föreläsning av Lars Fält om hundars rädslor och mentalitet. Intressant och tänkvärt! Sedan hade klockan hunnit att bli mycket och vi skåningar var tvungna att snarast påbörja den långa bilresan söderut! Tack för ett trevligt arrangemang och det var så roligt att träffa er alla!

Ett stort tack också till Petra och Ronny med familj för er gästvänlighet och för trevligt umgänge! Som avslutning kommer här några bilder på deras söta perroflickor Merci och Ester!


 

Idag lördag har min brukshundklubb Lomma haft ett utbyte i lydnad med Landskrona BK. I helt fantastiskt vårväder for jag och Isa imorse iväg till deras fina anläggning i Saxtorp, för nu var det alltså deras tur att ansvara för träningstävlingen medan det är vår tur om 14 dagar. Det känns verkligen bra att så här tidigt på våren få lite mer inblick i vilka moment som sitter på tävlingsbanan och vilka som vi behöver jobba ännu mer med!

Vi var sammanlagt ett tiotal hundar i olika klasser och i tvåan var det totalt fyra hundar. I den inledande platsliggningen kändes Isa lugn och fin när hon lade sig ner - kanske lite ivrig vid själva läggandet, då hon kastade sig ner på mage före mitt kommando. Hon började med haktryck och efter en stund tittade hon upp för att sedan återigen lägga sig med hakan mot marken, men utan förvarning reste hon sig plötsligt upp när det återstod ca. en minut och stod kvar på sin plats och såg allmänt förvånad ut. Eftersom det var träning så gick jag genast tillbaka för att lägga henne ner igen! Irriterande - nu får jag ta tag i det här momentet ännu en gång och precis som i början av hösten träna det i tid och otid med mycket störningar och ofta i grupp tillsammans med andra hundar. Dessutom ska jag jobba för att hon ska tycka att det är ett toppenkul moment, genom att belöna henne med roliga leksaker och ge smaskiga belöningar i olika former!

När det sedan är Isas tur för fritt följ så låter jag henne gå in på planen utan koppel, med målet att hon ska vara alert redan från början. Det tycker jag lyckade ganska bra (9 p), förutom att hon snusade en gång på marken så hade hon bra fokus på mig. Däremot behöver jag vara ännu noggrannare med att rikta min blick mot en bestämd punkt i vändningarna, för jag gick lite snett vid något tillfälle. 



När det sedan var dags för läggande under gång, så kom Isa snabbt ner på mage (9,5 p). Möjligen tog hon ett litet steg framåt innan hon genomförde momentet. Därefter följde inkallande och när hon hörde mig ropa for hon iväg som ett skott och satte sig snyggt vid min sida (10 p). Bra jobbat!

Sändande till rutan - ett moment som jag från början hade tänkt att stå över, eftersom hon behöver mer träning. Men på plats ändrade jag mig och bad istället Lena att lägga in den matta som jag brukar använda under träningen. Vad hände då? Istället för att springa rakt in i rutan som hon brukar, så svängde hon ut för långt åt vänster där hon hittat ett litet kornblått föremål som någon tappat på marken och när hon därefter tar sig in i rutan så stannar hon lite för långt bak (5 p med frågetecken). Just detta moment brukar Isa tycka är kul, men idag tappade hon fokus!

Sedan följde apportering (5 p) och i ettan tyckte hon det var ett mindre roligt moment, som hon mest genomförde för att göra mig nöjd - kan faktiskt hålla med henne om att det var trist att bara sitta still och hålla en apport i munnen i 5 sek! Numera ska ju apporten kastas 10 m ut och det verkar hon tycka är något roligare - fast jag vill ha henne ännu mer taggad och sedan ska jag också se till att hon inte tuggar precis före ingången vid min sida!

Fritt hopp över hinder gick riktigt, riktigt bra med tanke på att hon på den senaste inomhusträningen och även några gånger senare i veckan varit tveksam vid tillbaka-hoppet (har aldrig hänt tidigare - inte alltid att man förstår vad en hunds beteende beror på?) Sedan avslutade hon med fjärrdirigering (5 p), vilket är ett moment som också behöver mer tid! Senaste träningen spikade hon den utan att förflytta sig ett dugg framåt, så jag bestämde mig för att också testa det momentet. Idag så rörde hon sig dock lite för långt framåt, för att jag ska vara helt nöjd. Jag ska nu fortsätta att lägga in dagliga träningspass före hon får sin mat, för i sin iver inför måltiden så har jag fått fram en härlig energi i momentet. Nu gäller det också att få henne ännu mera stabil, så att hon varje gång kan hålla sig kvar på den ursprungliga platsen.

I stort är jag ganska nöjd med dagens insats av Isa och framförallt så verkar hon tycka att det är kul inne på tävlingsplanen och det är en känsla som jag hoppas att hon ska behålla framöver! Nu gäller det att få ordning på de moment som hon fortfarande är osäker på samt att få henne säkrare i moment med hög koeff som ger viktiga poäng, t.e.x. platsliggning och rutan.

Vad har då Dicho hittat på under den senaste tiden? Jo, honom har jag sakta byggt upp efter en lång och för honom ganska trist sjukdomsperiod, så nu har tratten åkt av helt och hans motionspass har blivit längre och längre. Jag har också börjat träna honom så smått i både viltspår och lydnad. På tisdag startar vårens lydnadkurs med ett teoripass för oss tvåbenta och da´n därpå är det hundarnas tur att bli drillade - sedan pågår kursen till maj-månad med ett träningspass per vecka. Det ska bli riktigt kul att komma igång med Dichos träning fullt ut igen!

Avlutar med ett otroligt bra handmålat porträtt av Dicho, som Åsa har skickat - tack för den fina presenten! Konstnären som hon har anlitat har målat av honom från följande foto och visst är det likt!

Imorse lyste solen på en underbart alldeles klarblå himmel och termomtern visade ett par plusgrader! Mats och jag tog då bilen ut till skogen för att lägga några viltspår och för att gå en skogspromenad med hundarna. Ceasars fick ett anlagsklasspår med fyra timmars liggtid, sedan lade jag också ett mycket enkelt och snällt spår till Dicho, för att han skulle få lite hjärngympa och på så vis bryta lite av tristessesen som han haft under den senaste tidensin på grund av sjukdom. Jag får väl se till bygga upp honom successivt, men eftersom han fortfarande medicineras så får jag skynda långsamt!  

Isa har nu avverkat sin första tävlingsäsong i lydnad och jag är mycket nöjd med hennes prestationer, så nu hoppas jag att det ska bli en lika lyckosam Lyd 2! Efter spåren var lagda var det dags för Isa och mig att i sällskap med Helene och Cocos göra ett lydnadspass på Brukshundklubben. Cocos drillades i Lyd 3, medan Isa tränade på tvåans moment. Hon var för dagen lite okoncentrerad (kändes redan i uppvärmningen) och tappade lite fokus då och då - det var mycket störningar runt omkring oss med bl.a. en fotbollsmatch precis intill träningsplanen. Isa inledde med att resa sig upp i platsliggningens slutminut (här får jag nu genom mkt träning - försöka finna den säkerhet och glädje i momentet som hon hade under de sista tävlingarna i höstas) när två hästar i en hage sprang iväg i full karriär efter att blivit uppskrämda av några förbipasserade hundar. Aj, aj - det får inte hända igen, för som vi kämpat med just det här momentet! Nu ska det bli ännu mer störningar framöver, både på inne- och utomhusträningen!

Därefter påbörjade hon fritt följ och där blev hon alltbättre efterhand så jag får vara noga med att ha henne med mig redan från början, men som sagt idag var hon trots ordentlig uppvärmning lite ofokuserad. Kanhända bidrog också en kraftig blåst till att båda hundarna blev lite tittiga och sneglade ibland åt sidorna för att se vad som hände runt omkring oss. 

De tidigare inövade momenten klarade hon sedan bra, medan två nya inslag som apportering och hopp över hinder nu börjar bli ganska hyfsade, bara tugget på apporten försvinner helt och att hon blir säkrare på tillbakahoppet så jag slipper dubbelkommando. Nu gäller det att kedja ihop hopp-sitt-hopp, så att hon inte ser så frågande ut när hon hör det avslutande hopp-kommandot.

Rutan och fjärren behöver jag mer tid för, men nog verkar det som om poletten börjar trilla ner alltmer för varje gång som hon hör mig hojta "rrrutan", så om nu bara vädret tillåter ska vi ta minst ett rutan-pass varje dag. Den nya rutan (från Jami hundsport) med fastsatta kraftiga tygband i konerna kommer nu att användas flitigt - tack Gerd för att du levererade hit den från Västervik! Ja, nog finns det en hel del att jobba med, men eftersom Isa tycker det är så kul med träning så ska det också bli kul med lite nya utmaningar! 

Isa har också placerat sig bra i resultatlistan på Lomma brukshundklubb och fortfarande är det nog många lydnadsmänniskor som förvånas över att perron också kan göra bra ifrån sig i lydnadsammanhang, så för dem är nog rasen fortfarande som en katt bland hermelinerna ute på lydnadstävlingarna. Men som ni ser på klubbens lista över fjolårets resultat, så var det glädjande nog flera lite mer ovanliga hundraser än bruksraserna som gjort bara ifrån sig i lydnaden och det är ju kul att se! Vad sägs om t.ex. en softie och en wachtelhund!

Nu har det då äntligen blivit februarilov, som vi har inlett med att åka till Östergötland. In i det sista var det osäkert om vi skull komma iväg, för Dicho hade trots nytt veterinärbesök och ny medicin inte blivit fri från sina långvariga besvär och så sent som i fredags bestämde veterinären att Dicho skulle sövas ner för en ännu grundligare undersökning än den han gjort tidigare i veckan samt för ny provtagning. I väntan på provsvaren får han nu en antibiotikakur samt kortisontabletter. Allmäntillståndet är ok, men svullnaden i pungen håller sig kvar och han har en fortfarande en besvärlig klåda, som gör att han vill slicka sig så fort tratten plockas av. Vilket tyvärr innebär att han måste ha den på i princip hela tiden då han är inomhus.

Stackars Dicho, försutom att han inte får visats ute för länge när det är minusgrader så måste det vara urtrist att behöva uppleva en majoritet av dygnets timmar nere i en tratt. För att bryta tristessen försöker jag så ofta som möjligt att ge honom korta träningpass och andra lekfulla uppgifter inomhus, så att han inte ska bli alltför rastlös av att ligga på så låg tränings- och stimulansnivå. Jag försöker också kompensera hans enahanda liv genom att så ofta som möjligt ge honom mysstunder med mycket kroppslig närhet - han älskar att ligga och slappa med mig i soffhörnet! Under våra promenader har jag på sistone märkt att han har ett ännu större intresse än vanligt för löptikar och det hänger säkert också ihop med att han går på lågvarv med träningen. Hoppas nu verkligen att han blir helt frisk snart, så vi kan komma igång med viltspår och en massa annat kul!


Enda fotot som togs i Norrköping är på mig (Antingen bli man bra på bild eller också blir man lik sig, heter det ju - vilken hemsk min!) med en totalt avslappnad Dicho i famnen som låg på rygg och myste en hel långfilm, medan vi andra tittade på Bodyguard till minne av den fantastiska sångerskan Whitney Houston.

Efter några intensiva dagar med släkten i Norrköping är vi nu tillbaka i Skåne igen. När vi for iväg i lördags var marken täckt av ett tunt snötäcke, men efter fler dagar av regn och mildväder är nu marken helt bar. Det känns faktiskt som om det är lite vår i luften - kanske för tidigt att ropa hej, för rätt som det är kan det ju kylan komma tillbaka och ge nya snömängder. All smält snö och nederbörden har gjort att marken är lerig och blöt och efter varje utevistelse ser hundarna ut som om de precis varit med i gyttjebrottningsmatch, så innan de kan komma inomhus så behöver de en välbehövlig dusch varenda gång. Det är väl lite av medaljens baksida med att det bli mildare väder, men det kan jag nog stå ute med bara det snart blir lite vårvärme!

Imorgon ska Helene och jag ge oss ut till skogs för ännu ett viltspårspass. Ceasar är nu ok och haltar inte längre, så nu ska han göra ett sista träningsspår innan han blir anmäld till prov i anlagsklass. Helene, kom igen - han är redo nu! Isa får ännu en gång vara stand-in för Dicho, som behöver lite mer tid på sig innan jag sätter igång honom på allvar igen! 

Idag har Dicho i alla fall fått en rejäl promenad, för i och med att det nu är plusgrader så kan jag också öka på utomhusdosen utan att vara rädd att han ska förfrysa sina ädlare kroppsdelar. Sedan hann Isa och jag också ta ett träningspass på brukshudklubben och efter några vilodagar från lydnadsträning var hon nu supertaggad! Jag tror att de Lyd 2-moment som jag blir färdig med först blir hopp över hinder och apportering, medan rutan och fjärren behöver lite mer tid. Rutan har varit svår att träna utomhus under den senaste tidens vinterväder och där behöver hon fler pass än de hon får på inomhusträningen en gång per vecka. Fjärrdirigeringen där jag bl.a. vill öka hennes snabbhet när hon utför de olika momenten är ju lättare att jobba med inomhus, så före varje måltid tar vi ett kort pass innan hon som belöning får sin mat och ni kan tro att hon då är på hugget att göra rätt för sig!

                                Dicho i spejartagen

                      och i närbild!

Ännu en kylslagen helg och till min glädje visade en tidigare väderprognos att det imorgon ska bli plusgrader på dagtid, men under utevistelsen idag har det inte funnits några tecken på att bli mildare väder. Det är väl lika bra att förlika sig med att vintervädret kommer hålla sig kvar en tid till! Förutom att jag själv börjar längta efter lite vårvärme så är det forfarande jobbigt för Dicho med den bitande kölden, som förvärrar hans problem som uppstod förra veckan. För även om han i stort blivit något bättre så har han fortfarande ett sår kvar som är svårläkt och en förhudskatarr som inte vill ge med sig helt - trots att jag spolar rent varenda dag. Efter att ha varit ute på en lite längre promenad i solen (kändes nödvändigt innan Dicho börjar klättra på väggarna, för att han hållt sig så stilla under den gångna veckan) så har nu också pungen börjat svullna - tröttsamt att det inte kan ge med sig! Jag har precis ringt Agrias jourhavande veterinär, som tyckte jag kunde avvakta så länge det inte börjar göra ont eller allmäntillståndet försämras (Bra tips Åsa - att man för 60:- kan få telefonkontakt med veterinär mitt i helgen). Om det inte vänder imorgon, så får jag på månd. uppsöka veterinär ännu en gång! Han kanske behöver ta en antibiotikakur, för att bli helt besvärsfri?


           Här drillas Isa i lite fritt följ!

                   Vem är det som skuggar oss?

   Skuggan Dicho - prövar höger o vänster!


                   Är det min tur nu?

Innan vi går in får Dicho också träna en kort stund

                              och efteråt blir han helvild!

                 Ett kort race så att han inte blir kall

                                    och som han njuter!

Inledde helgledigheten igår med att vara med på på Lomma Brukshundklubbs årsmöte. Kul för mig att få ansikten på de personer som är aktiva i klubbens olika sektioner, för jag blev ju medlem så sent som förra året. Därför är det ju en del medlemmar som jag inte har träffat förut! Sedan följde en prisutdelning till de hundar som gjort fina prestationer på tävlingsbanan under år 2011. På delad andra plats i Barometern i lydnad kom Isa, så kul! Trodde själv att hon kom trea efter att varit inne på klubbens hemsida, men det kvittar ju egentligen tvåa eller trea - är så nöjd med hennes höstresultat i Lyd 1. Därefter övergick mötet i fest för oss 40 medlemmar som var på plats, med hemlagad mat och god dryck samt mycket tid för att lära känna varandra och att få prata mycket hund! Tack, alla som arrangerat kvällens aktiviteter och ett stort tack till er som lagat den goda maten - den gick verkligen inte av för hackor. En mycket trevlig kväll!


                        Blir det bra så här, matte?



Imorgon blir det tyvärr inget viltspår, eftersom Dicho ännu inte är helt ok och för att Ceasar har blivit halt. Kanske kan vi istället spåra någon vardag i veckan, men allt beror ju på hur hundarna mår till dess! Isa och jag kommer i alla fall att åka till Käglinge, för några timmars lydnadsträning.

Ha en bra helg!