isaodicho

Ja, nu gäller det att hänga med i svängarna, för för tro det eller ej, snart är vi inne i månaden december och då börjar det ju plötsligt att närma sig juletid! Att det går i rasande fart sig blev jag ännu en gång påmind om när jag idag gick in på hemmaklubben Lomma BK:s kalender och såg att december-hundarna för år 2012 är inga mindre än Dicho och Isa!

 

Bilden är tagen en härlig vinterdag i slutet av år 2011, då hundarna sitter på vår trappa och njuter i solgasset!

 

Nästa gång som jag tar en vinterbild på hundarna kommer också lilla LIly att vara med, för när ovanstånde foto togs så var hund nr. tre bara på planeringsstadiet och jag minns att Mats och jag vid den tidpunkten diskuterade ett eventuellt nytillskott framåt tillbaka. När nu sötnosen Lily har landat i vår familj, så är vi så nöjda med vårt beslut! Hon är ju bara så söööt och oerhört charmig - högt älskad av oss alla! Ja, det går faktiskt bra med tre hundar - det krävs bara lite mer planering när det gäller deras träning och jag lär nog också få bra kondition med tanke på de timmar/dag som jag lägger ner för att träna dem på var och ens nivå.

 

 

När vi människor skaffar oss flera  barn, så är det ju lätt hänt att minstingen kanske inte får det där genomtänkta upplägget som det förstfödda barnet fått. Däremot får nytillskottet massor med upplevelser gratis genom sina syskon, t.ex. får det ju vara med när de äldre i syskonskaran håller på med en mängd olika aktiviteter och får då nya upplevelser och kunskaper. Lite av det där kan det nog också bli för hundar som växer upp i flock, Minstingen får förmodligen träning i det som man i efterhand kommit på att man skulle gjort med de äldre hundarna redan i valpålder, dessutom hänger nytillskottet redan från med på mycket av de andra hundarnas aktiviteter. Men med flera hundar i familjen kan det ju också bli så att vissa saker som de äldre hundarna tränats i faller lite i glömska, som t.ex. att åka kommunala färdemedel. Sagt och gjort, idag skulle minsann jag låta bilen stå kvar hemma och istället i sällskap med Lily ta bussen ner till centrum för att uträtta en del ärenden.

 

Väl inne i bussen satte sig Lily genast till rätta framför mina fötter, men när chauffören började att köra igen, så visade det sig att han helt måste ha missat de körlektioner då man fick lära sig att vara oerhört känslig och försiktig med foten som man växlar med - precis som om det legat ett rått ägg under pedalen och som riskerade att spricka vid alltför hårdhänt hantering av växelspakarna (var det råd som jag fick då jag övningskörde). Han körde med andra ord enormt ryckigt och hoppigt, så när stackars  Lily i ett försök att slippa kasa runt på golvet hela resan, lade sig ner och ändå inte fick stopp på rutschbaneåkningen så var jag tvungen att plocka upp henne i min famn för att resten av resan skulle bli behagligare. Det här bussturen får vi nog göra om framöver och då hoppas jag att det då är en chaufför som är lite mer skicklig bakom ratten, så att vi slipper att bli fullt så omskakade som vi blev idag.

 

Efter att ha funderat över om jag skulle låta Dicho bli klippt nu eller senare så har jag nu gjort slag i saken, med tanke på de kommande vintermånadernas kyla och att hans päls redan nu var både lång, tät och tovig så var det väl lika bra att låta lockarna falla. Under de bortklippta pälsmassorna tittade det här fina perrohuvudet fram!

 

 

I helgen har vi också varit i Käglinge och tränat lydnad tillsammans med perrogänget och Lily var som vanligt så lycklig över att träffa sina härliga kompisar, stora om små - alla är kul i hennes ögon! Hur det går med hennes lydnad? Vi tränar just nu en hel del moment hemma i köket och jag tycker att flera av dem börjar fungera allt bättre även med störningar. Medan hon just nu allt emellanåt kan tappa fokus i linförigheten/fritt följ, men det är bara att jobba vidare med mycket störande inslag så kommer det momentet säkert också att bli bra! När hon väl hittat koncentrationen ser det riktigt riktigt snyggt ut! Under den hundpromenad som följde efter att träningen var avslutad, så trängde sig en stor och nyfiken setterhane in bland våra krullisar. Isa tog det hela med ro, medan Lily hjälpte Ceasar att skälla ut den oinbjudna och påträngande gästen. Precis innan vårt sällskap skulle gå ut genom en av grindarna dök i sista stund setterägaren upp och kallade in sin hund, precis innan den var på väg att ta sig ut från inhägnaden i sällskap med våra krulltottar.

 

Medan hundarna sedan tog det lugnt på kvällen - trötta efter dagens aktiviteter, så avslutades helgen med bio och filmen Bröllop i Italien, som är ännu en av Susanne Biers fantastiska filmer - kan verkligen rekommenderas! Sedan tidigare har jag sett alla hennes filmer - hon är otroligt duktig på att skildra människors olika relationer och att på ett mycket gripande sätt kunna beskriva deras levnadsöden. Betyg: bästa möjliga - 5 perros!