isaodicho

                                                                                                                                                                                                                                     

Den här fredagen verkade imorse som om den skulle kunna bli en helt vanlig arbetsdag, d.v.s. efter en härlig morgonpromenad med hundarna och en god frukost var det sedan dags att bege sig mot arbetsplatsen i Eslöv! En kollega, som jag den här morgonen skulle samköra lektioner med, ringde mig mitt under bilresan och berättade att hon stått i en lång bilkö och därför kunde bli något sen.

    - Ingen fara!, svarade jag. Jag tar hand om eleverna till du kommer!

Några minuter efter att jag avslutat samtalet upphörde plötsligt min bils motorljud och när jag tryckte ner gaspedalen i botten hände absolut ingenting. så det var bara att försöka ratta in bilen åt sidan. Tack vare att den då befann sig i nerförsbacke så kunde jag få den att rulla in på en vägficka innan den stannade helt. Jag ringde genast till min förvånade kollega och berättade vad som hänt och turligt nog så hann hon komma fram i tid för att ta hand om de väntande eleverna.

 

Nu gällde det att tänka ut någon lösning så snabbt som möjligt! Hur skulle jag till en början få bilen till en verkstad! Till saken hör att min Honda bara några dagar tidigare varit på en stor service och då förväntar man sig knappast att i så nära anslutning till den få problem som aldrig funnits förut.

     - Fordonsprogrammet!  Ja, jag ringer dit och frågar om någon lärarkollega har möjlighet att hämta mig!

Tack, snälla Lennart som kastade sig in i sin bil och kom till min undsättning bara en kort stund senare! Inte nog med det, dessutom tipsade han mig om en närliggande bilverkstad och dit styrde vi kosan. Personalen där var underbar och jobbade på för högtryck för att hjälpa mig, men det blev inget resultat  på den felsökning som de gjorde, så vad var det då som var problemet?! När jag vankade av och i väntan på kunna köra därifrån, så kom det fram en äldre man som frågade mig hur det gick? Dessutom undrade han lite försiktigt om jag hade bensin i tanken?

    - Det hade du aldrig frågat mig om jag varit man, svarade jag!

    - Jo, det hade jag visst svarade mannen, för det brukar vara det första jag tar reda på! 

 

I samma stund väcktes en ny tanke hos mig - tänk om det skulle var så att jag inte har någon soppa kvar för att bensinmätaren som visar halv tank har gått sönder?

Personalen köpte min idé och en av dem for genast iväg och hämtade tio liter bensin och fyllde på och gissa om jag blev jublande glad när bilen då startade redan på första försöket. Lilla jag hade haft rätt och innan jag for därifrån så var det en av verkstadseleverna som tyckte att jag borde sadla om och börja undervisa på fordonsprogrammet istället. Det kändes otroligt skönt att allting löste sig på ett så bra sätt, för jag kunde framför mig se jobbet med att först hitta/ställa bilen på något säkert ställe över helgen och sedan nästa vecka bärga den till Honda i Malmö för vidare genomgång. Som kompensation för att jag förlorat arbetstid och allt omak som andra haft så har Malmöverksta´n erbjudit sig att laga mätaren, för att de med all sannolikhet åstadkommit felet vid senaste servicen. Om en vecka sätter de dit en ny givare och Mats får då använda sig av en av deras lånebilar till vår bil är klar, så om de nu bara får rätsida problemet så är den här röriga förmiddagen snart glömd och jag tycker att det känns bra att Honda slutligen tagit sitt fulla ansvar för vad som hänt.

 

En olycka kommer sällan ensam heter det ju - idag måndag fortsatte det i samma anda som i slutet av förra veckan. Saker går sönder och i dag var det min iPhones tur, för imorse när jag parkerade min bil utanför mitt jobb fick jag utan förvarning plötsligt näsblod och klev då snabbt ut för att försöka stoppa blodflödet och glömde helt bort att telefonen låg i min famn. Hur det gick? Hela glaset på framsidan sprack, så vad hjälpte det att den hade ett skyddande skal - inte ett dugg! Som pricken över i:et, så bet jag nyss sönder en plomb i en tand. Ja, nu hoppas jag vekligen att det räcker med olyckor, för min del räcker det mer än väl med tre incidenter.

 

Dessförinnan har jag varit iväg med Isa o tränat lydnad i träningsgruppen. Lily fick också vara med på ett litet hörn, medan Dicho tog en lång promenad med Mats. Trots en rekordvarm kväll (28 grader kl.19), så gjorde Isa ett mycket bra pass och nu tycker jag att hon i fritt följ tar svängar och vändningar betydligt bättre än tidigare. Jag jobbade också en hel del med dubbelsvängar och det tyckte hon var kul! Lily tränade också fritt följ med en hel del störningar av andra hundar som tränade runt omkring henne, vilket jag efter en stund tyckte hon klarade ríktigt bra. Tränar henne redan så här i början en hel del utan koppel och jag tycker att hennes följsamhet, kontakt och koncentration börjar bli bättre och bättre.     

 

Före - här kan man också se att pyret har börjat att tappa sina mjölktänder!

 

Från lilla jag till lilla Lily, som nu blivit ännu något mindre när hon nu blivit av med sin långa valppäls. Under den fanns det en om möjligt ännu sötare tjej. Före klippning beskrev jag henne som en mix mellan Kajsa Kavat och en studsboll, men nu har hon fått ännu mer energi och hopp i sin lilla kropp - rätt som det är så studsar hon rakt upp i luften och då ser det nästan ut som om någon har kittlat henne. Inte undra på att hon var trött efter valpkursen i torsdags, då hon förutom att koncentrera sig på träningen med olika övningar också allt emellanåt tog små glädjeskutt.

 

                                                    Efter klippning!

 

Idag har äntligen Maribel kommit hem efter att ha jobbat på annan ort hela sommaren. Mats, jag och hundarna tog emot henne när hon steg av vid tågstationen - som vi längtat efter henne! Hundarna blev också alldeles till sig av glädje. Dessförinnan satt vi en stund och tittade på förbipasserande tåg och resande människor. Det var inget som skrämde Lily och i sällskap med en kolugn och resvan Dicho tog hon det hela med ro.

 

                                              Storebrorsan Dicho

                                               Välkommen hem älskade Maribel!

                        Isa myser tillsammans med sin efterlängtade lillmatte!