isaodicho

Hur kan då livet för oss lundaperros se ut? Det får väl bli jag, Isa - äldst av familjens fyrbenta som startar med att berätta lite om mig själv! När nu äntligen vintern släppt sig järngrepp om oss (gillar snö och kyla, men det blir svårare med lydnadsträningen vintertid) så har det blivit det träningspass varenda dag både i grupp och i par med matte. Vi har idag kört igenom hela tvåans program inför helgens träningstävling och jag tror faktiskt att matte i stort var ganska nöjd med min insats! Fast platsliggningen tycker jag fortfarande är sådär och därför känns det bra att matte nu har backat bandet en smula och står närmare mig än hon brukar göra. Jag märker också att hon gör vad hon kan för att jag ska tycka att det är urkul att ligga där och inte göra något alls. Momentet är ju lite aktionbefriat om jag får säga vad jag tycker, men belöningen som ligger bakom mig är kul för jag vet aldrig vad det är eller var det ligger!



Jag fick också träna lite extra på rutan, för när matte testade att göra första utskicket utan matta så vimsade jag till det och började snusa på en av konerna. Aj aj, matte så inte särskilt munter ut, så här gällde det att skärpa till sig! När jag därefter provade ännu en gång, så förflyttade jag mig snabbt in i rutan och placerade ena framtassen direkt på mattan så såg matte både nöjd och glad ut, vilket jag också blev när bollen med snöre plockades fram och jag fick kampa en stund med matte.  Fjärren gick ovanligt bra - snabbt upp i sittande och lika snabbt ner på mage. Lätt som en plätt! Ja, vad gör man inte för att matte ska bli på ett strålande humör, för då vankas det både belöningsboll och godis!

På morgnarna är det framför allt husse som som lotsar mig runt på promenaden och han har lite mer avslappnad attityd på hur det ska se ut! Vänster eller höger om honom har ingen betydelse bara jag inte drar! Om jag har tur så ser han inte när jag provsmakar på en och annan smaskig hästbajskula som finns uppdukat lite överallt på marken, men det gäller att svälja snabbt för annars trycker han ner hela näven i min käft och gröper runt för att fånga härligheten innan jag hunnit att pressa ner det i svaljet. Tack vare att vi nu är två krullisar så har alltså husse börjat att hänga med ut på morgonpromenaden och jag tror faktiskt att han tycker det är riktigt skönt att börja da´n med en nypa frisk luft även om han ibland kan se lite trött och butter ut!

Tiden då familjen, d.v.s. lillmatte Maribel är i skolan (går sista året på gymnasiet - lillhusse Hector bor sedan flera år i egen lägenhet) och matte o husse jobbar tar Dicho och jag igen oss inför eftermiddagens utevistelse och träning. Dicho är det numera ganska ok att vara tillsammans med - annat var det när han var liten valp för då vara han bara för jobbig! Han var precis överallt och lämnade mig aldrig ifred! När han var kring halvåret insåg jag att jag nog fick bli lite strängare och försöka hjälpa matte och husse med att fostra lillkillen. Han lärde sig ganska fort vem som av oss som är äldst och som ska bestämma mest och idag tycker jag faktiskt att jag lyckats riktigt bra med att få ordning på honom!

Nästa vecka börjar påsklovet och då ska Maribel och matte var lediga och det ska bli kul. för då brukar det hända en hel del roliga saker. Ja, då tänker jag inte på sådana märkligheteter som de tvåbenta hittar på när de under varje påskhelg stuvar in Dicho och mig i bilen och far runt och tittar på en massa tavlor och annat konstigt att pryda hemmet med (fast stoppen utefter vägkanten är ändå kul, för då vankas det fika, lunch i det fria och vi fyrbenta får fritt blås i någon skogsglänta), utan vad jag framförallt tänker på är roliga skogsutflykter och spårning i skog och natur.

Som slutkläm tänker jag nu också spränga in lito info om träningstävlingen, som idag gick av stapeln på hemmaklubben Lomma. Matte hade förutom min runda en hel del andra uppdrag som att vara tävlingsledare och domare, hon verkade ha mycket att tänka på! Jag skulle i alla fall in som sista hund i tvåan och efter att matte värmt upp mig med lite fritt följ och några lekfulla övningar blev det så min tur. Platsliggningen hoppade jag över, för nu har matte börjat om från början och då får jag vänta ännu en tid med den. Det började bra i fritt följ och jag höll en fin positition hela vägen, men när vi gjorde sista helt-om-halt, så stod det ett helt gäng med goa människor och tog emot oss och de var jag bara tvungen att nosa lite på. Oj då - att döma av mattes min var det inte så populärt! Senare hörde jag henne säga att hon hädanefter skulle lägga ut människor som störningar på träningsplanen istället för leksaker och det kan ju bli spännande att testa!  

Fjärren och rutan har gått mycket bra den senaste tiden, men idag så snurrade jag till det och ja vad ska man säga - det blir helt enkelt inte alltid som man tänkt sig. Rutan sprang jag rakt igenom och glömde stanna och på fjärren ville jag inte sätta mig upp. Hmmm! Jag hörde matte prata med någon om att vi numera jobbar så härt med platsliggningen, så att jag kanske ogärna vill lämna läggandet när hon ställer sig fem meter framför mig! Det kan nog ligga något i det hon säger! Jag hade i alla fall en positiv och glad attityd och det vet jag att matte gillar så nu kör jag vidare mot nya mål och i grund och botten tycker jag ju att det är galet roligt med lydnad, men man kan ju inte alltid ligga på topp! Nä, nu känner jag mig nöjd med skrivandet för denna gång, så nu får lillgrabben Dicho ta över!

Jag trodde aldrig att det skulle bli min tur! Hello, Dicho-lovers! Tänk, ändå vad tjejer kan snacka - bla, bla, bla! Det blev mycket om Isas lydnad - jag går ju också i träningsgrupp, så det så.! Hur det går? Ja, hyfsat utifrån mitt sätt att se det! Förutom alla nya trick som matte tycker jag ska lära mig, så finns det också så mycket trevligt att titta på! Där är några snygga tejer som jag gärna skulle vilja lära känna lite bättre, men matte har tydligen någon märklig idé om att när man på lydnadsplanen ska koncentrationen ligga på själva träningen och ingenting annat! I gruppen finns också en ung kaxig rottishane som jag inte heller får bekanta mig närmare med - inget att göra något åt för när matte har bestämt sig för något så får det bli så! Nu senast tränade vi förresten ställande under gång och det tycker jag gick riktigt bra - både framför matte när hon backade och vid hennes sida på kommando. 



Annars ser jag fram emot en vecka med ett och annat viltspår och annat kul eller att helt enkelt bara slappa i soffhörnet. Jag hoppas på att matte och husse någon kväll ska slå sig ner framför TV:n för titta på en bra lååångfilm, för jag älskar att ligga bredvid matte och bli kliad lääänge! Störtskönt! Husse är inte så dum på att klia han heller, men han bjuder sällan in mig till soffvärmen - utan där får jag som hundar får mest, hålla mig på golvet! Maribel däremot är det ordning på, för hon gillar att sträcka ut sig på golvet med en hund på varje sida - urmysigt!

Häromdagen for matte och jag iväg till en veterinär som skulle titta lite närmare på mina ögon - det är mycket som ska kollas på oss hundar! Ett prov med blod skulle ända till USA, så det lär väl dröja innan det svaret kommer! Ett annat (ögonlysning) blev klart direkt och det var helt ok, fast lite läskigt kändes det med ögondropparna som gjorde att de andra hundarna i väntsalen såg suddiga och konstiga ut!

Slutskrivet av mig, för nu vill matte lägga ut texten på bloggsidan! Vi hörs senare!


                      Från oss till er - en riktigt Glad Påsk!